onsdag, oktober 10, 2018

Fokusera: Tro, Hopp och Liv


Ibland blir jag trött på min mor,
visst jag förstår att livet inte riktigt blev som hon tänkt,
att hon tycker att det mesta är trist och tråkigt.

Men att ständigt vara bitter och se negativt på allt... allt är typ onödigt och omöjligt,
det gör ju att samvaron med henne blir tröttsam,
jag känner att jag irriterar mig på henne.
 
Nu det senaste är ju min "kostomläggning" - Locus of control,
för vet Ni va... det är helt meningslöst och onödigt att försöka förändra och förbättra livet,
att tro att jag genom att välja bra mat ska må  bättre är helt vansinnigt.

Enligt min mor hade det varit skillnad om jag varit under skolåldern... då kanske det funnits en anledning att tro att kosten kan förändra och förbättra måendet, men i vuxen ålder, nej aldrig.

Jaa ja liksom... var å en blir salig på sin tro och om jag nu tror att maten kan ha betydelse på hur jag mår, ja så länge jag tror och finner en anledning att pröva mig fram... ja det är mitt val.

Jag har Tro, jag känner Hopp och jag vill leva... en önskan om ett Liv.


Att sitta med offerkoftan på och tycka synd om mig själv blir alltför trist i längden.

Eftersom jag mått mindre bra under flera veckor har vi träffats väldans lite,
men vi pratar i telefon en gång om dan... jag brukar ringa å kolla allt är okey,
eftersom min mor verkligen dragit sig undan all samvaro så är det typ bara av misstag hon träffar på någon bekant... kontakten med väninnan hon tidigare i sommar gick promenad med var dag  är numera ett minne blott... jag har ingen aning om varför.

Jag tycker det måste bli jobbigt att vara själv 24/7 7 dagar i veckan,
men min mor måste ju själv ta ansvar för sitt liv.


En bild från idag onsdag på ljungen jag har vid vår postlåda.


Idag gick jag en Bullen-promenad... det blev ungefär som igår,
det skillnaden att vi gick förbi vår postlådan,
samt tog en bild på ljungen och dels tog hem posten.

Det är väl så att jag ska vara nöjd att jag faktiskt tar mig ut.


När det gäller Bullen så är det dax att ringa veterinären,
Bullen ska in på kontroll och beslut ska tas.

10 kommentarer:

Johanna sa...

Förstår du blir lite less och irriterad på henne, det får man lov och bli. Skulle med tycka det var tråkigt och vara ensam så mycket :(

Det blev en säng från mio som heter roma! :) De hade kampanj på den :) Soffbordet är inte så stort, 45cm högt och 80cm brett, men kanske för stort för er ändå :) Du får komma och njuta av det hos mig :)

Ullie webersköld sa...

heeej vännen

va fin blomman va vid posten
ja du åhh så trött man blir på dem alltså ja är så trött o ledsen på min som undrade nu räcker det väl det är väl bara o börja jobba nu .. alltså ggggr had ja me velat :(

nej du maken blev så sur så pratar inte om det alls längre men nej hon ger sej aldrig så något hemskt kommer det sluta med ja vet suck

varför kan vi inte blir friska du o ja kanske hade varit lättare

fina bilder på vovvar var dag oå såklart de e me söta bullen bullen

ha en fin torsdag kram kram

BP sa...

Bra att du höll mera eller mindre vad du "lovade" för några månader sedan. Att reducera besöken hos din mor. Att ringa varje dag för att veta att allt är okej är just det - okej;-)

Vaddå att livet av din mor inte blev riktigt som hon tänkt?? Vad hade hon tänkt då? Trodde hon att din pappa skulle leva för evigt? Han dog inte inte "purung" om man säger så. Att bli 80 plus måste väl ändå anses som "godkänd".

Vet inte, men din mamma verkar vara en ganska negativ människa som åtminstone just nu inte ser möjligheter längre utan bra problem. Tror att många ensamstående gamla människor tänker/blir som hon.

Sluta diskutera dina val med henne. Hon verkar ju bara vilja "putta ner" dig. Å det är då verkligen ingenting du förtjänar, speciellt inte allt du gått igenom det här året.

Vilken fin postlåda! En sådan fin plats för en postlåda finns då inte här kan jag säga.

Bra med promenaden! Du klarade en sväng idag med! Eloge!

PS. Minns när min pappa gick bort. Då reagerade min mamma som din. Hon var iofs inte ett dugg negativ, men hon drog sig också undan människor. Tog aldrig reda på varför heller. Borde kanske ha gjort det... DS.

znogge sa...

Det är inte lätt att bli ensam och även din mamma har sorg. Hur vi reagerar är så otroligt olika. En del blir bittra och drar sig undan men förhoppningsvis så blir det bättre. Det är inget som leder framåt och det kan vara väldigt påfrestande för övriga anhöriga. Håller med BP, din pappa dog inte purung. Min pappa var 62 och min mamma då 59. Då kan man prata om att livet inte blev som man tänkte.

Kram

Annie sa...

Håller med din bloggvän Bp ovan, att bli över 80 är väl ändå rätt okej :)
*förstå mig på rätt sätt* finns ju dem som bara blir 40.
Konstigt tänk din mamma har, spelar ju ingen roll om man är barn eller vuxen-kosten spelar stor roll :)
Det är det man stoppar i sig, såklart det Kan påverka hur man Mår<3

Kramar

Emma Engström sa...

Väldigt tråkigt att det ska behöva vara på det viset! Hoppas det kommer lösa sig <3

ullie sa...

Sitter på bussen på väg till doktorer igen möten om denna kurs ja ska gå
Ja allt känns puss m hoppas det blir bättre

Jodå vännen om en utav dem inte god känner blir det kanske böter och talesmän inblandade hon är rik skiter väl i allt bara hon kan jävlas 😢

Ama de casa sa...

Du gör dina val och din mor gör sina. Jag tycker att du ska strunta i vad hon tycker om dina val. Hennes negativa åsikter underlättar ju inte direkt din strävan till ett friskare liv...

Härligt att du tog dig en - i mina ögon - godkänd prommis igen :-)

Jobbigt med Bullen... Hoppas det går bra hos veterinären!
Kram

Nilla sa...

Kan det vara så att din mor är deprimerad? Då drar man sig ju gärna undan. Du ska oavsett göra det som känns bra för dig, din kropp och dina val. Kram

Veiken sa...

Man blir aldrig för gammal för att göra sitt liv lite lättare eller bättre! Kör på som du tycker och känner för. Inte lätt att bara se det negativa som din mamma gör. Det får stå för henne!
Svar: Nej katedralen i Malaga är inte skyddad så vitt jag vet, genom någon världsarvslista eller liknande!
Kramar