lördag, augusti 11, 2018

Lite om allt och ingenting






Ja typ så sa kuratorn igår under vårt samtal.

Det var ett bra samtal, jag pratade, grät, drack kaffe, pratade, skrattade, tillät mig minnas och känna efter... jag behövde inte tänka på någon annans känslor, behövde inte känna att jag riskerade att såra någon på grund av att jag är ledsen, saknar min far.

Som kuratorn sammanfattade gårdagens 90 minuter långa samtal,
min far har varit en viktig central person, alltid ständigt närvarande, en röd tråd i mitt liv.

Jag förstår och förväntade mig faktiskt BPs kommentar 😉
jag hade blivit förvånad ifall hon inte reagerat som hon gjorde.

Men som jag kommenterade hos BP så är varken livet eller familjerelationer svart vita utan ibland är det grå nyanser och det finns inte direkt så mycket val... utan man bara måste.

Utan skjuts hade min mor inte kunnat ta sig ut på sängjakt,
vi bor liksom i glesbygd och med den kollektivtrafik vi har är det svårt att ta bussen.

Sedan är det ju så att eftersom jag är den som finns närmast min mor - nu tänker jag på avståndet - av anhöriga så kommer vi alltid att behöva ställa upp och hjälpa, finnas närvarande,
att lämna min mor helt själv - ensam - har jag svårt att tänka mig.

Däremot så har jag skurit ned på mina dagliga besök... under veckan som gått har jag druckit kaffe hos min mor en gång, jämfört med minst en gång om dan vanligtvis.

Nåväl... nog om detta 😊


Igår regnade det, det vräkte ner... typ som om nån tömde pooler rakt över oss.

Men sedan igår kväll så har det börjat blåsa, snudd på storm skulle jag nästan vilja påstå,
en av stolarna ute på trädäcket fick luft under vingarna och flög i väg... 
de blommor/växter som inte drunknade under gårdagen riskerar flyga i väg idag.




Min kropp värker och jag har i princip ont från hårbotten till fotsulor.

Natten till idag har jag sovit sämre än dåligt.
En riktigt usel natt.

Jag har de senaste två, två å en halv vecka stoppat i mig så mycket fler värktabletter än vad jag gjorde under maj, juni och till slutet av juli, det känns inte okey, men jag kan inte gå omkring å ha så ont att jag mest av allt skulle lägga mig under täcket och gråta.

På måndag kommer förhoppningsvis sjukgymnasten till Sjukstugan och har jag tur får jag en tid redan denna vecka... jag fick lämna ett meddelande till sjukgymnasten igår så hen ska ringa upp då hen är tillbaka... tydligen är det inte helt klart när sjukgymnasten ska börja jobba.


Bildresultat för polis 

Om någon är nyfiken på hur det gick med polisärendet så kan jag säga att problemet är löst, det tog lite tid innan jag fick kontakt med polisen, men när vi väl lyckades få till ett samtal - vi ringde om varandra under torsdagen och igår förmiddag, men till slut var vi båda kontaktbara och kunde fundera ihop vad som blivit fel... felet låg hos handhavande som skulle föra in uppgifterna från pappersdokument till datalagring, skönt att allt gick så smärtfritt.


Nu till något helt annat... nämligen ämnet böcker 😊

Madeleine frågade mig vad jag tyckte om boken Glöm mig av Alex Schulman




Och svaret är att jag tycker boken är bättre än vad jag hade förväntat mig,
jag köpte denna Glöm mig på sommarbokrea ihop med en annan pocket och tänkte mest att jo men jag testar väl... tänkte att jag nog inte skulle tycka Glöm mig skulle vara speciellt läsvärd.
Men YES boken är helt klart så pass bra att jag skulle rekommendera den.

Om Alex Schulman har jag faktiskt ingen åsikt.

Avslutar med en så att säga läxa 😉



Eftersom jag typ kört med skyltar i nästan varje blogginlägg denna vecka så får vi se ifall jag har nått nytt att komma med i morgon 😏

11 kommentarer:

"LillaSyster" sa...

Bra kurator! Och skönt att det löste sig smidigt med polisen. Ha en bra lördag! Kram

znogge sa...

Så skönt att blev ett bra kuratorssamtal för din del. Ibland behöver man hjälpen att få det där perspektivet liksom. Det låter som en bra strategi att du inte överger din mamma men ni behöver inte heller fika varje dag tillsammans. Risken är väl då att hon tar dig för given...

Kram och ha en bra lördag!

Emma Engström sa...

Kollektivtrafiken på gelsbygden är verkligen inte det roligaste! Bil kan verkligen vara behövligt och väldigt snällt när man kan få skjuts :)

Annie sa...

Det där sista citat är så klockrent och bra. Och helt Rätt :)
Skönt att Du verkar ha en bra samtalskontakt, hon verkar klok.
Man kan inte vara alla tillags hela tiden, viktigt att tänka På sig Själv med<3

Styrkekramar

Johanna sa...

Låter som ett bra och givande samtal med kuratorn, bra och tömma ut... Låter som din far var det mor var för mig.

Bra polisen och du fick tag på varandra, visst är det typiskt när man ringer om varandra så där...småfrustrerande. :)

Lite så känner jag med, jag har behövt medicinen, men nu har jag verktyg för klara mig utan, så det är skönt :)

Ullie webersköld sa...

det där lät sådär me polis men skönt det löste sej

nu e ja hemma igen
vännen du måste säga nej o ha ditt egna liv så du orkar . det hjälper inte att vi kör slut på oss ... vet ju hur det är

va rädd om dej o ta det lugnt kramar

BP sa...

Ja, vad ska jag säga???!!! Förutom tack för länken då...
Du gör precis som du vill i slutändan, men jag skulle önska att du lyssnade mera på din kropp. Betydligt mera alltså. Åsså hoppas jag verkligen att kuratorn inte började med "kära lilla vän". Skämtar bara;-) För skylten är precis rätt i din situation.

Bra att du skurit ned besöken till din mor till ett i veckan. Å i hennes ålder borde hon ha rätt till både Färdtjänst och Hemtjänst, oavsett om hon bor i storstan eller i glesbygd...

Bilden du tog på ert hus är ljuvlig. Vilken fin byggnad!

Storm här också, fast inte lika illa som hos dig och på Västkusten.

Hoppas du får en tid hos sjukgymnasten nästa vecka och att hen kan hjälpa dig.

Polisen ja. Nej ska inte fråga vad det var för ärende, för jag antar att du inte kommer att kommentera det på bloggen;-)

Ama de casa sa...

Så himla bra att den nya kuratorn verkar minst lika bra för dig som den förra! Härligt att höra. Hoppas också att du snabbt får tid hos sjukgymnasten.

Jag tycker det låter som en bra start att du skurit ned på besöken hos mor din. Hon tar mycket av din energi som du så väl behöver till dig själv för att kunna må bättre. Blod är tjockare än vatten, sägs det. Men du - vatten är också väldigt viktigt!

Hoppas att det där polisärendet hade med det "försvunna" geväret att göra så det inte är nåt annat som spökar.

Ha nu en riktigt fin söndag!
Kram

Ami sa...

Så skönt att det blev ett bra samtal hos kuratorn!
Kram

Veiken sa...

Vilken bra kurator. Hoppas du får behålla henne varje gång du är där. Försök att tänka på dig själv i första hand om du ska orka med övrigt!
Hoppas verkligen att din mamma kan få hjälp av hemtjänsten och inte bara vara beroende av dig
Även om ni bor i glesbygd måste hjälp finnas till den som behöver! Kram

Nilla sa...

Vad bra att det kändes bra hos kuratorn. Man måste ju må bra med de beslut man tar oavsett vad andra tror att man mår bäst av. Jag "borde" egentligen säga upp kontakten helt med en person som borde stå mig nära men jag orkar inte riktigt ta att alltid vara den dumma så jag håller mig på min kant och uppför mig civilicerat när vi möts :-p kram