onsdag, augusti 08, 2018

Fortsättning framåt och tillbakablick 🤔

 
bild från gårdagens besök på återvinningen



Ut i kylan skulle jag kunnat haft som rubrik 😜

Min mor har icke som vana att ringa mig annat än då hon behöver hjälp, då jag ska göra någonting...
I söndags tog jag upp detta efter ha ringt och inte fått tag på henne, fick till svar att jag brukade ju ringa så hon väntade... jaha sa jag - jag var ärligt sagt något irriterad - men Du såg väl att jag ringt❓ jo det hade hon, men jag fick väl ringa fler gånger...
Jag har alltså ringt - till dess jag fått svar - minst en gång om dagen - förmiddag - sedan början av detta år och checkat av läget, först på grund av min far och sedan av oro för min mor och hennes mående.

Jag har varit ner till min mor i princip varje dag sedan i april, jag har efter min fars död försökt tränga undan min sorg för att underlätta och hjälpa min mor att återgå till livet utan sin man hon levt ihop med under 55 år.

Nu vill jag poängtera att allt jag gjort det har jag gjort av egen fri vilja, för att jag lovade min far och av min egen känsla att jag ska... Ni vet "Gör mot andra som Du vill andra ska göra mot Dig", jag har försökt så gott jag kan.

Hur som helst så straffar min mor mig nu på det vis hon är bäst på, att nonchalera och utesluta, känslomässig utfrysning ❄️

Jag tänkte igår att utan min far i livet så kommer mitt liv bli svårare då han varit en buffert mellan mig å min mor, även då min far levde kunde jag göra min mor missnöjd och bli utfryst, men då fanns pappa där ❤️

Igår då jag duschade ringde min mor, av förklarliga skäl svarade jag icke... mobilen låg i köket på laddning, men jag ringde upp direkt jag såg hon ringt, då min mor svarade kunde jag lätt tro det var en främmande okänd människa jag ringt... "Ursäkta att jag besvärar, men polismyndigheten har hört av sig till dödsboet angående vapen som saknas ... vet Du om han har nått vapen gömt och glömt?"
Nää nu visste jag icke det 😔 och innan jag hann falla i min egen grop 😜 och erbjuda mig att komma ner å hjälpa till å söka på vinden samt ringa polisen sa min mor "tack, hej då" och lade på.

Yes, utfrysning är rätt medicin för att gå mig att komma krypande på mina bara knän och be om förlåtelse vare sig jag gjort fel eller ej. 

Jag är troligtvis mer känslig nu efter de senaste nästan åtta månaders turbulenta känslomässiga händelser, sorgen efter min far och nu mitt sämre mående... yes det är fortfarande ont som faan i min fot och några promenader blir det icke, allt detta en förändrad livssituation är ju i sig påfrestande utan att omgivningen dessutom blir helt annorlunda. 

Det som är positiv med detta är att min 08a syster och min mor plötsligt får bättre relation då dem både är övertygade om att jag gjort allt fel å dem har icke fått vara med å bestämma, jag tog över allt... kanske var jag tvungen då nån var tvungen att ta tag i vissa saker och besluta vad som skulle ske... även om jag följde min fars vilja och min mor blev tillfrågad så verkar det glömt nu.

Min tanke är att det på nått vis beror på dåligt samvete, oförmågan att vara närvarande... att sorg gör det mest konstiga saker med människor.

Men bouppteckningen är i princip klar, vi ska träffas hos bouppteckningsansvarig lördag 18 augusti och sedan är det bara att gå vidare, ett steg i taget.

Nu är det värsta över och jag får tid att sörja och återhämta mig.

11 kommentarer:

znogge sa...

Visst måste någon ta tag i det vilket du gjorde. Är din mamma och syster inte nöjda med bouppteckningen så kan de nog bestrida den. Tänk så mycket enklare om alla hade varit med på resan från början. Tyvärr är det ovanligt att vissa sidor blir tydligare när en förälder gått bort. Den som fungerade som en buffert gör det inte längre och då kan ett och annat hända. Ett visst beteende får större spelrum vilket kan ställa till det om man inte kan prata ut med varandra.

Hoppas att det löser sig för er del

Kram

Johanna sa...

Ta inte åt dig av vad din mor gör, 08:a syster påverkar säkert henne med och kul för dem de har en bra relation, du verkar ärligt ha det bättre utan båda, så otacksamma de verkar vara fast du enbart gjort som din far ville... <3

Skönt när bouppteckningen är klart så kan du släppa det helt.... vårt gick så smidigt, fördelen med far skrivit upp allt, vilket det blir lätt när han passerar till andra sidan med.

Annie sa...

Fast då kunde du ju fått mer uppbackning förut då, när Du fick fixa Allt.
Det är ju himla lätt att komma efteråt och "klaga".

Känns verkligen otacksamt med tanke på hur Mycket Du gjort<3
För Du har verkligen gjort mycket, både för Din far Och Mor!

Styrkekramar!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Blir verkligen ledsen av att läsa detta, hur du blir behandlad. Det är ju så någon måste ju ta sig för att göra saker, inget fixar sig själv. Du har ju varit en klippa som ens orkat. Förstår inte varför de gör så mot dig, de borde istället vara glada över all den hjälp du ger dem. Stor kram <3.

BP sa...

Det var då verkligen igen rolig läsning, ingen rolig läsning alls. Men bra är att du skriver av dig och berättar, bra för dig själv om ingen annan.

Din mor verkar inte vara en sympatisk människa alls. Din syster har ju flytt fältet så... Ja, nej, det funkar inte om du frågar mig.

Antingen klipper du kontakten helt med både din mor och syster eller så går du under. Å då du ju har börjat ett nytt liv igår föreslår jag att du skippar kontakten med båda efter bouppteckningen.

Förstår inte riktigt hur din pappa kunde stå ut med din mor i 55 år...

Lång, varm och hård styrkekram från mig till dig.

"LillaSyster" sa...

Ta inte åt dig, jag vet att det är svårt att inte göra det. Men som din mor beter sig mot dig nu....det ska du bara släppa. Hoppas att du får hjälp även med detta när du träffar kuratorn. Du har handlat och gjort din far till viljes. Kram

Therese sa...

Så det passar att ha synpunkter nu?! Stackars dig som ska behöva gå igenom detta utöver att ta tag i sorgeprocessen, blir liksom dubbla sorger då du även får brottas med mor/syster och er relation - styrkekramar <3 Känner så med dig och fattar inte att du håller ihop. Satsa på DIG, gör "Åsa saker" som får dig att må bra, och försök, försök att markera att du inte "tar skit" som Grynet skulle ha sagt. Du har gjort mer än nog - och de ska finnas för dig och inte bara tvärt om <3 KRAMAR

Ama de casa sa...

Jag upprepar: LÄGG PÅ! Ge dig själv tid att sörja och återhämta dig.
Din mor är manipulativ på ett mycket otrevligt och otäckt vis, så utöver LÄGG PÅ måste du nog tyvärr lära dig LYFT INTE LUREN OCH RING UPP också. Ifall du nån gång ska få frid och kunna bearbeta din sorg.
KRAM

Ami sa...

Oj, jag blir nästan chockad hur en mor kan bete sig så mot sitt barn. Väldigt tråkigt att höra att hon gör så mot dig. Och särskilt när du ställer upp så som du gör hela tiden!
Kram

Nilla sa...

Nu blir jag både arg och ledsen å dina vägnar. Du som är så snäll och hänsynsfull och gjort allt för att fixa och trixa för allas bästa förtjänar inte alls detta bemötande. Tyvärr känner jag allt för väl igen beteendet från någon vi har nära. Där det syskon som alltid ställer upp blir utfrysta medan det syskon som "går sin egen väg" ska fjäskas för. Kram

BP sa...

Me again: Ama satte pricken på i:et igen. F*n så duktig hon är att uttrycka sig PRECIS rätt. Ska nog vänta ut hennes kommentar och sedan bara instämma framöver;-)