fredag, augusti 03, 2018

3 augusti


Jag förstår om vissa av Er undrar hur det gick i onsdags på Sjukstugan då jag var till läkare med min onda fot... jo saken är den att Ni får vänta lite till på den rapporten 😏

Jag antar dock att de flesta av Er förstått jag överlevt 😉 men att något är fel.

Men idag 3 augusti skulle min far fyllt 86 år.


Det har nu gått tre månader och fortfarande gråter jag och ja fortfarande sörjer både jag och Elin vår hjälte, världens bästa pappa och morfar.









Idag ska jag till Sjukstugan för att prata med en kurator,
detta då jag inte på egen hand kan bearbeta min sorg.
Jag behöver helt enkelt hjälp... någon som lyssnar.

Då jag berättade detta för min mor kunde hon inte förstå varför... varför skulle jag prata om honom och nu borde jag väl gråtit klart... typ det finns ingen anledning att sörja,
bättre att tiga och glömma, om jag slutar prata om pappa så blir det lättare.

Det märkliga är att då min far levde sa min mor och andra släktingar att de inte förstod hur jag skulle klara av att min far dog eftersom jag var "pappas flicka" och han betydde så mycket för mig.
Efter min fars död så verkar alla glömt bort att jag stod min far nära och förlusten är stor.


 

 

11 kommentarer:

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fina du, det är klart man sörjer. Det är konstigt här i Sverige hur vi tänker kring sorg. Det var något jag upptäckte tidigt med erfarenheten av en pappa som dog när jag var nio. Jag skriv mitt examensarbete om barn i sorg, och där visade det tydligt att man inte låter barn sörja. Det bottnar nog sig i den bild vi svenskar har om att sorg ska vara begränsad. Folk kan lyssna den första månaden, men sen är det dags att gå vidare. Som att sorg har en av och på knapp.

Det är naivt att tro att känslor har en av och på knapp, vi är olika och sörjer därmed olika. Att du söker hjälp för din sorg är styrka, det visar att du vågar SÖRJA som du behöver.

Stor kram <3

Anonym sa...

Klokt att prata med kurator ❤️ Och hoppas du får hjälp med foten också... själv tyckte jag det var nog att köa/vänta för att få pencillin denna vecka. Varit på sjukan å apoteket dagligen känns det som... hade jag varit ”riktigt” sjuk så hade man inte orkat... kramar ��

Emma Engström sa...

En massa kramar till dig! <3

Annie sa...

Det är ju klart man sörjer.
Man mår nog bara sämre av att inte ta tag i det tror jag.
Så bra att du har tid till kuratorn<3

Kramar!!

znogge sa...

När min pappa dog besökte min mamma en psykolog. Han var väldigt rak och krass och konstaterade att det fanns inget han kunde göra. Det var helt enkelt fullständigt normalt och det hade varit konstigare om hon mådde bra. Men han sade också att man lär sig att leva med det men att det tar tid. Oftast väldigt lång tid. Precis så upplevde jag att det var och lät sorgen få ha sin gång. Efter några år så förbleknade den men saknaden finns fortfarande kvar. Nu är detta naturligtvis väldigt olika från person till person och jag tror inte att det finns något rätt eller fel. Vi hanterar det bara olika. Däremot är det tråkigt att andra människor oftast slutar att höra av sig när det gått en månad eller så.

Kram

Ama de casa sa...

Jag tycker det är helt rätt av dig att söka hjälp och nån utomstående att prata ut med då sorgearbetet nog kräver det. Det tar tid att komma vidare och att få hjälp på vägen är inte alls fel.
Största KRAMEN till dig!

Nilla sa...

Man kan ju aldrig tala om för någon annan hur den ska sörja då vi är så olika. För en del känns det säkert bra att stänga in sorgen medan andra måste få ut allt. Inget är fel. Hoppas att det känns bra hos kuratorn. Kram

"LillaSyster" sa...

Du gör helt rätt i att gå och prata med någon, det känns som om din mor också skulle behöva gå och lätta sitt hjärta hos någon. Men det måste vara upp till var och en =) Det är jobbigt att mista de man älskar och som alltid har funnits där. Men vi får ta en dag i taget. Livet går ju vidare..... men ibland är det som om står still. Bra beslut av dig. Kram och ha en trevlig helg.

BP sa...

För det första tycker jag att din far ändå uppnått ett "bra" ålder, om du förstår vad jag menar. Han borde dock ha kunnat gå bort på ett mera "värdigt" sätt. Svårt att skriva vad jag menar. Hoppas du förstår.

Förstår inte alls din mors attityd. Eller så kanske blir man "kallt" och avtrubbad efter att ha varit gift så många år. Eller så sörjer hon på sitt sätt... Tragiskt tycker jag.

Bra att du har tagit kontakt med en kurator som förhoppningsvis kan hjälpa dig och kanske även Elin. Du SKA FÅ SÖRJA hur länge du vill och så länge behöver det. Hoppas innerligt att du får hjälp med bearbeta din sorg.

KRAM!

Ami sa...

Jag förstår verkligen att du sörjer din älskade pappa ❤
Kram

Lena i Wales sa...

Bra att du söker hjälp. Tror inte alls på din mors teori om att hålla tyst. Prata på, skriv och få ut det. Det är det viktigaste. Jag skrev massor när jag var i samma situation och det hjälpte mycket. Lycka till!