fredag, maj 11, 2018

Verkligheten hann ifatt mig







Igår kväll strax efter det jag kom in efter en Bullen-promenad så blev jag helt lamslagen utav en ihållande värk som fortsatt oavbrutet plåga mig sedan dess.

Jag har nog inte sedan början av november haft sådan värk och mått så jäkla skit som jag gör nu.
Det är länge sedan jag var så beroende av värktabletter som idag.

Jag mår rejält dåligt och är nästan orörlig då kroppen värker och protesterar.


 



 Det röda på figur/bild är de ställen som värker mest.

Jag har problem att ta mig upp om jag sitter på en stol och att gå ner eller uppför trappan är ett rent helvete då jag knappt kan lyfta benen och få med fötterna.

Idag har jag mestadels tillbringat den mesta tiden i liggande ställning.

11 kommentarer:

znogge sa...

Så tråkigt att höra men det är nog inte helt förvånande. Som amatör skulle jag tro att det är en reaktion på allt som har hänt i samband med din fars sjukdom och bortgång. När man då slappnar av lite så är kroppen ett tacksamt byte. Du får försöka att vila så mycket som möjligt och ta en dag i taget.

kramar <3

Nilla sa...

Styrkekramar <3

"LillaSyster" sa...

Inte lustigt om verkligheten har kommit ikapp.
Fina blommor och en fin koppmugg har du fått =)
Ta hand om dig! Kram (Vad bra att postgången funkade)

Ami sa...

Jag tror också att det är en reaktion på allt du har gått igenom. Det har varit och är fortfarande en väldigt tuff tid för dig.
Förstår att det inte är lätt att råda dig att ta det lugnt när allt runt omkring hänger på dig.
Många kramar till dig ❤

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Åh finaste du, stor kram. Försök att vila nu <3. Det är säkert så att det slår till nu när du börjar varva ner efter all stress. Stor kram <3

BP sa...

Kraaaaaam! Har en känsla av att det senaste månaders händelser har hunnit ikapp dig. Hoppas du mår bättre imorgon. Inta horisontalläge de närmaste dagarna...

ullie sa...

usch gumman va det gör ont i mej o läsa men ja förstår det ju du har bara givit nu det sista o tillslut orkar inte kroppen
du måste va rädd om dejgumman <3 <3
vila dej nu o ta det i lugn tackt <3 kraaaaaaamar o hoppas ändå det går lite framåt

Lena i Wales sa...

Nej men så tråkigt! Gör mig ont att höra hur dåligt du mår.
Ta väl hand om dej!

Ama de casa sa...

Aj, aj, aj... Reaktionen lät inte vänta på sig. Du får ta hand om dig ordentligt nu och vara rädd om dig! Låt andra ta hand om dom måsten som finns.
Stor KRAM!

Annie sa...

Inte så konstigt kanske om verkligheten kommit ikapp .. Jobbigt för dig! Låt andra göra saker nu .. :)

Sv: Tro mig, det var hård träning ;) Det är det oftast i mitt fall-är inte så mycket för att träna lätt .. ;) *ler* Det var östräning! ;)

Kramar

Therese sa...

<3 <3 <3 Ja du, din kropp säger ifrån och din knopp vet ju varför. Du har varit STARK för 10 och nu är det din tur att få omtanke och hjälp, hoppas så att din lilla familj försöker underlätta så gott det går och att din syster åker upp och försöker finnas till hands i detta. KRAMAR <3