måndag, maj 21, 2018

Livet... varken enkelriktat eller rättvist




Jag tog kontakt och pratade med sköterska på Sjukstugan och svaret (hjälpen) jag fick var att jag troligtvis reagerade på detta vis eftersom det är för mycket och jag hinner varken med sorgen eller med att vila utan det är fullt ös och ständiga krav.

För övrigt så sa sköterskan typ samma lika som Ni alla kommenterade föregående inlägg.





Det är väl helt enkelt så att jag borde varit tvilling 😏
Det hade inte varit helt fel med en närvarande syster.

Rådet jag fick från Sjukstugan är att se till att jag får tid för mig själv... vilket är väldigt lätt att säga och svårare att genomföra, tyvärr.


Idag har jag dock försökt... jag har bara gjort de "måsten" som jag måste 😉

Jag har varit och efterlyst ett kvitto/intyg på att min far lämnade in sin gamla hagelbössa för destruktion på lokala "vapenaffären", vapnet blev inlämnat nån gång i februari men något kvitto/intyg på detta har vi icke funnit å det behövs nu inför bouppteckning.

Förhoppningsvis får jag besked i morgon, annars får jag väl "jaga på" dem.

Sedan har jag varit med diverse papper till Bouppteckningsfirman... det lär bli mer,
sedan behöver dem fullmakt av min mor, mig och min 08a syster för att kunna slutföra bouppteckningen.

Efter detta drack jag kaffe hos min mor och tog hem plant... nu måste jag få dessa i jorden.


Dessa rosa flamingos som för tillfället bor framför öppen spisen i tv-rummet ska oxå få flytta ut, riktigt var jag ska ha dessa plåtfåglar vet jag inte riktigt men YES de är ju så fina 💖
Förutom dessa två rosa flamingos så har jag två plåtfåglar till 😊

9 kommentarer:

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Så galet att så mycket ska fixas efter att någon gott bort :(

BP sa...

De ständiga kraven du pratar om, är det dina egna eller andras? Är det andras krav, våga vägra. Du är närmast dig själv!!!!
Ägna dig åt dina plåtfåglar i stället, mycket roligare och mera avkopplande!

nalta norrland sa...

Tyvärr måste dessa måsten göras vare sig jag vill eller inte �� allt som rör min fars bortgång, begravning, bouppteckning, allt praktiskt och juridiskt ska göras och nån måste... ifall jag nu inte ställde upp å gjorde min del så blev det icke gjort. Mamma klarar inte av detta och behöver dessutom skjuts så även om hon t ex skulle ha fixat att ta kontakt med vapenaffärer och bouppteckningsfirman hade hon icke kunnat gå dit utan jag hade behövt köra henne.

Anonym sa...

Ang hur du har upplevt sedan din pappa dog, jag känner igen en hel del sen mamma dog). Vaknar på nätterna och det känns som att jag håller på en hjärtinfarkt (eller som jag tror det känns). Hjärtat rusar, jag skakar för fullt och kan knappt få åt mig andan. Väcker sambon och säger att jag nog måste till sjukhuset, men när han lugnar ned mig så brukar det gå över. Lite ömt i hjärtat/ resten av kroppen ett tag. Men nog sjutton blir man rädd.
Tror också det har med ångest att göra.

Har fått flera såna där attacker på dagen också, svårt att andas, yrsel och hjärtklappning. Och tankar som ”nej det går inte, det får inte vara sant. Mamma kan inte ha dött”, som bara snurrar i huvudet och det känns som jag ska rasa ihop. Såna gånger har jag inget annat val än att sjunka ihop precis där jag står, tills det värsta gått över.
Sorg och saknad kan nog göra otroligt mycket med en.
Och nog sjutton har du det kämpigt ensam.

znogge sa...

Det är så otroligt mycket att ordna när någon har gått bort och det tar på krafterna. Dessutom är sorgen en väldigt lång process så det hade nästan varit märkligare om du hade mått bättre. Inte för att det är till minsta lilla tröst när man är mitt uppe i allt... Då behöver man stöd och någon att dela allt med.

Kram

Annie sa...

Så jobbigt för dig med allt!
Jobbigt nog med sorgen och saknaden .. och sen allt runt Också<3

Kramar<3

Therese sa...

Fy farao vännen, du har det verkligen inte lätt just nu <3 Så mycket som ska fixas och göras, ibland är ju den "vanliga" vardagen nog så tuff och nu även din sorg och att du ska finnas för din mor och fixa praktikaliteter. Önskar så att jag på något sätt kunde ge dig superkrafter, men tillåt dig gråta, ligga i forsterställning och sörja, bara vara och inte vara STARK, det går inte hur länge som hellst <3 Och behöver du hjälp så ska du banne mig FÅ hjälp av vården, förstår din skepsis, men de bör kunna ge dig något mot ångesten om den blir dig övermäktig. KRAMAR till dig i massor Åsa <3

Nilla sa...

Du har ju verkligen hamnat i ett jättetufft läge. Du mår skit men kan inte göra det du egentligen måste för att må bättre då din mor behöver dig mer än någonsin <3 Kram

"LillaSyster" sa...

Du kommer att ha en egen fågelpark snart! Coola! Bra att du kommit ut på lite skogspromenader det är bra för själ och hjärta! Kram