söndag, april 08, 2018

Frustrerande


Min far kommer att dö... ja det vet vi med säkerhet,
men fram till den dag då han drar sitt sista andetag när det nu än sker, 
borde han ges möjlighet att få ha det så bra han nu kan.

Tyvärr så nej... det är frustrerande, jag måste erkänna att jag icke visste om att det var så jäkla svårt att få hjälp, att vara gammal och sjuk, med en sjukdom som dödar borde inte betyda att den gamle, sjuka människan ska behöva lida, det borde finnas hjälp.

Palliativ vård betyder vård i slutet av livet.

Jag kräver icke det orimliga, jag vet att min far är dödligt sjuk, att cancern har spridit sig och att pappa nu har månader kvar att leva, det enda jag vill, önskar är att han ska slippa plågas.

I onsdags var min far till Sjukstugan, ja jag var med... 

Läkaren som undersökte min far - efter en begäran från Hemtjänsten eftersom de (Hemtjänstens personal) ansåg att han icke mådde bra och var uttorkad - nöp i huden på handens översida och sa att jo han är uttorkad... men inte så att han behöver bli inlagd och få dropp.

Jag påtalade att min far har svårt att äta (svälja), att han blir illamående och upplever att magen är full... detta trots han icke ätit något och att han har problem med att dricka då han börjar hosta då han dricker, svaret gavs då läkaren var vänd från oss på väg ut genom dörren att jag borde ta kontakt med Biståndshandläggare.

Så... efter drygt två jobbiga timmar på Sjukstugan blev min far hemskickad.




Biståndshandläggaren erbjöd att pappa skulle få vistas på ett "korttidshem" så att min mor kunde få sova och vila upp sig då hon sover dåligt nu då pappa icke mår bra.

Då vi anser att om det ej ges någon sjukvårdande omvårdnad, om min far icke får dropp, 
ja då lär han icke må bättre instoppad på förvaring... tyvärr lär han ju knappast ha lättare att svälja om han blir inlagd på ett kortis... det är ju näring i nån form han behöver,
även om min mor är trött, självklart mår inte hon bra, så handlar det i första hand  om min far och hans mående denna sista tid.

På 1177 står det så här:


Palliativ vård – vård i slutet av livet


Palliativ vård är vård som kan förebygga och lindra symtom. 
Ibland kan den också förlänga livet, men inte bota sjukdomen. 
Du kan få palliativ vård om du har en livshotande sjukdom som du inte kan bli av med. 
Syftet med den palliativa vården är att du ska ha det så bra som möjligt på alla sätt trots sjukdomen. 


Jag har varit nere hos mina föräldrar minst två gånger dag sedan pappa kom hem från AVA,
jag ser ju att hans mående blir bara sämre... nu är det inte så att jag förväntar mig att han ska bli frisk, men på tre månader har min far tappat 15 kilo i vikt och det är rätt mycket...
Senaste veckan har mängden mat min far lyckas peta i sig under en dag
i princip rymts i ett dl-mått.

Jag ska i morgon försöka få tag i en läkare på Sjukstugan och hoppas att dem kan lägga in min far ett par dagar på AVA... aktvårdsavdelning
så han kan få dropp och möjlighet att få lite energi och kanske inte plågas i onödan.

Idag när jag var hos mina föräldrar är min far andfådd, han har svårt att prata då hans röst är svag och han orkar inte pressa fram ord, han vill helst bli inlagd på sjukhus och få hjälp att må bättre än vad han gör nu... han blir ju sämre för var dag som går.

Idag då pappa försökte äta lite så avslutades detta med att han kräktes,
det gör ju inte att måltiden blir enklare här framöver.


8 kommentarer:

Annie sa...

Skickar massor med styrkekramar till dig och De Dina nära<3
Fuck Cancer!

Kramar!

"LillaSyster" sa...

Det bemötandet på sjukstugan är icke okej. Han har all rätt att få rätt vård. Jag hoppas innerligt att han imorgon kommer in och får dropp och god omvårdnad. Man ska inte behöva strida när man är sjuk. Många varma styrkekramar till dig - din insats är fantastisk. Störst av allt är kärleken och det är precis vad du ger din far. Tänker på er.

Anonym sa...

Så ledsamt att läsa. Beklagar verkligen.
Och förbannade vård som inte hjälper din pappa, självklart ska han ha bästa tänkbara vård nu. Det är helt fruktansvärt att se en älskad person brytas ner av den jävliga sjukdomen. Inte ska ni behöva slåss med näbbar och klor för att han ska få hjälp. Blir så arg, ledsen när det inte är självklart att man verkligen underlättar och hjälper patienter, helst svårt sjuka.
Hoppas ni får nån vettig hjälp snart.

BP sa...

Fy f******************************************************************n!!! Det är ovärdigt, det är hemskt och jag saknar ord. Du kunde inte ha sagt det bättre som du gjorde i din kommentar hos mig, alltså att man behandlar hundar bättre än människor. Palliativ vård har jag viss erfarenhet av då min bästa vän som gick bort i cancer låg på en sådan avdelning i en Stockholmsförort. Även min kollega Yvonnes pappa som inte hade cancer hamnade på en sådan avdelning på ett sjukhus söder om stan. Min mans bästa vän dog även han på en sådan avdelning. De fick verkligen ett värdigt slut med fin omvårdnad.

Det som retar mig mest och gör mig förbannad är att det verkar finnas resurser här i huvudstaden för att verkligen göra det bästa för att patienten får det så bra som möjligt innan h*n drar sitt sista andetag, men att sådan vård inte verkar finnas på glesbygden. Det är helt enkelt hemskt och grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Många styrkekramar till dig!

Ullie webersköld sa...

åhh gumman <3 ja avskyr sånt här !! detta jobbiga när man vet det bara går åt ett håll :(

va händer i fall man ringer ambulans 112 ? De måste ta med han herre gud
ja förstår inte hur de tänker
ja palliativ är sista skede o det bästa för patienten förstår de inte? men är det för ni bor långt bort eller ja förstår inte ??

gumman ja e här ja är mitt i mitt hemska sörje arbete o ja hade hoppas inte 2018 inte funnits :( ja finns för dej bara fråga om du undrar o bara skirv
skickar massa styrke kramar o kärlek

Nilla sa...

Det är skrämmande att läsa hur illa vården fungerar för er. Jag minns när min svärfar hade cancer för ca 12 år sedan,då hade han hemsjukvård eftersom han inte ville ligga på sjukhus. Nu fick hans sista tid bli på sjukhus i alla fall då han hade hemska smärtor men jag upplevde att han fick bra omvårdnad men mycket har hänt sedan dess. Kram

Ama de casa sa...

Men fy fasen... Jag sitter här med tårar i ögonen och lider med er. HUR kan sjukvården inom Sveriges gränser vara så orättvis?
Kanske dags att gå till den till synes största maktfaktorn som finns i landet - pressen...
Stora KRAMAR!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Så ledsen, upprörd och förbannad jag blir era vägnar <3. MÄNNISKORVÄRDET i välfärdslandet Sverige idag, att behandla de människor som byggt upp detta land på detta sätt :[. Finner inga ord. Stor kram till er alla, det är helt åt hel*te :(