måndag, april 16, 2018

För vems skull?


Mn mor blev uppringd idag av någon från kommun... typ arbetsterapeuten eller nått sådant,
nu kunde man ju tro det gällde något positivt som hjälper min far & mor... men icke.

Min mor blev informerad att dem hade tänkt byta ut min fars säng till en sjukhussäng,
varför ja det fick min mor aldrig veta,
nu funkar det ju så dåligt då mina föräldrar ligger i en dubbelsäng som består av en ram och så madrasser så klart 😏 det går alltså icke att dela på sängen utan skulle det bli sjukhussäng så måste deras nuvarande gemensamma säng skrotas och min mor blir sänglös 😔

Då tyckte denne person som ringde att eftersom mina föräldrar har tre rum och kök kunde min mor flytta in i det lilla rummet som de för nuvarande använder som torkrum då det händer "olyckor" med stomin som gör att min mor får tvätta allt från täcke, påslakan, lakan till kläder flertal gånger per dygn... under helgen har tvättmaskinen gått dag som natt å nånstans måste ju min mor kunna hänga upp täcken på tork då dem icke har torktumlare eller torkskåp.

Då ansåg denne person att tvrummet var lämpligt att göra om till sjukrum åt min far.

Varför... det vet vi faktiskt inte, men en av Hemtjänstens personal trodde det berodde på att då dem byter "platta" vilket görs minst två gånger i veckan plus vid behov så står personalen böjd till å från under en 20minuters period och arbetsställningen är väl inte korrekt.

Om det hade haft med min fars mående att göra, om han nu blir helt sängliggande, ja då är det självklart en helt annan sak, men att börja göra om och flytta ut möbler i nuläget känns som ett straff, för även om min far är sjuk, döende... så ska väl icke min mor straffas för det.

Mina föräldrar har delat säng sedan de gifte sig för typ 55 år sedan,
då min mor försökte lägga sig i det mindre rummet för att få sova ostört så kunde min far icke låta bli att kliva upp gång på gång under natten för att kolla var hon var.

Alltså förutom det känslomässiga så ur säkerhetssynpunkt bör mina föräldrar få fortsätta dela säng, det är mer risk att min far ramlar och gör sig illa då han är tvungen att kolla var min mor befinner sig än att det är samma personal som byter "plattan" var gång den byts under en vecka.

Rörigt inlägg... jo men visst.

Men även om man självklart icke ska fara illa på sin arbetsplats så måste man även se till de individer som behöver vård, hjälp och som faktiskt lever ihop, det är icke bara min far utan även min mor som bor och lever i huset.

8 kommentarer:

BP sa...

Här gråter jag näsan kan jag säga. fy f*********************************n. Nej, jag vill inte bli gammal. Aldrig!!!

Tror dock att jag har en lösning på problemet. Ta bort dubbelsängen. Ställ in den förbannade sjukhussängen och köp/ställ en enkelsäng för din mamma bredvid.

Tycker fruktansvärt synd om din mamma som ju inte heller är ung längre. Vilket merjobb. Kanske en idé att skaffa en torktumlare som skulle verkligen underlätta.

Maja - Våga prata om psykisk ohälsa sa...

Blev tårögd när jag läste det här, så fint och sorgligt inlägg. Hoppas de får fortsätta dela säng så att din far inte behöver oroa sig och gå upp om natten! ♡

ullie sa...

usch blir så ledsen när ja läser Har striditgt jätte många gr ang detta. de kan ju föreslå liksom ... men nä ta förgivet
en del har inget emot det men som du säger en del har den sjuke blivit sämre utav ånger oro o sömnslöshet för de inte vet vart den andra är så tragiskt de behöver inte göra det värre men som sagt ...

skickar styrka vännen det hör ja <3 <3

Nilla sa...

Det är ju redan en enormt stor förändring i deras liv nu på grund av din fars sjukdom, att då ta bort hans trygghet med din mor i samma säng sedan 55 år känns absolut inte bra. Självklart ska det fungera för personalen men patientens behov måste väl ändå gå först. Kram

"LillaSyster" sa...

Nä, nu har de fel. Jag kan förstå att det underlättar med en sjukhussäng. Men det går ju ff att de delar rum. Det går ju bra med två enkelsängar och som anpassas efter deras behov. Kanske är det två enkla i ramen? Då behövs ju bara en ny gavel. Nu får de väl ge sig. ... kram på dig

Ami sa...

Så fruktansvärt klumpigt sagt av den personen som ringde :(
Jag förstår att det måste fungera för personalen, men det finns andra lösningar utan att de ska behöva ha skilda sovrum.....
Kram

znogge sa...

Patientens bästa måste komma i första rummet vilket är en självklarhet. Sedan måste det fungera rent praktiskt också och då är sjukhussängarna bra för såväl patient som personal. Min svärmor har en sådan på sitt boende och vi inser nu att en vanlig säng hade inte gått i längden.

Men jag tycker verkligen inte dina föräldrar ska sluta dela sovrum efter så många år tillsammans. Så mitt tips är också att se om det går att dela på dubbelsängen. Om inte så hade jag köpt en ny enkelsäng och på så vis kan de fortfarande dela rum. Hoppas det finns en smidig lösning.

Kram

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Det hugger tag i hjärtat på mig :(. Hur kan det vara så att det idag trots så länge som det funnits vård, att det inte finns sängar där den sjuke och friske fortfarande kan dela säng och rum. Hur kan man i årens sista dagar behöva tvingas att skiljas åt?

Som ni får gå igenom :(.