måndag, april 30, 2018

Fin, omtänksam gåva från kär bloggvän




I postlådan idag fanns det ett spännande paket från Nallebudet 😊




Elin var minst lika nyfiken som mig å ville veta från vem paketet kom... det visste jag ju icke, inte förrän jag öppnade paketet... Miljoners tack Nilla 💖

I paketet fanns det en söt liten kanin 😍






Det fanns även fina hjärtljus som doftar underbart 👌





Jag blir så himla rörd av denna otroligt fina, omtänksamma gåva.


Tack 💖

 

En bok i veckan 2018



En bok i veckan är målet... 52 böcker på ett år.

 

1. Gänget av Katarina Wennstam (vecka 1)  
2. Box 21 av Roslund & Hellström (vecka 2)
3. Stum rädsla av Nevada Barr (vecka 3)
4. Djupt vatten av Nevada Barr (vecka 5)
5. Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström (vecka 5) 
6. Horungen av Donya Wihbi (vecka 5) 
7. Baddaren av Emma Hamberg (vecka 7)
8. Strandsittaren av Anna Ihren (vecka 9) 
9. Ibland mår jag inte å bra av Therese Lindgren (vecka 10)
10. Ur askan i elden av Peter Robinson (vecka 11)
11. Tur i kärlek av Nora Roberts (vecka 12)
12. Handen på hjärtat av Nora Roberts (vecka 13)
13. Inland av Arne Dahl (vecka 14) 
14. Kärleksbevis av Nora Roberts (vecka 14)
serien Klanen MacGregor
15. Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen (vecka 14)
Hammarbyserien 
16. Konsten att älska av Nora Roberts 
serien Klanen MacGregor
17. Lejonet från Zagros av Lena Matthijs


Övrigt jag läser

 

  • LCHF i ditt kylskåp av Maria Höglund 
  • Omstart, för en starkare, renare och friskare kropp av Karin Björkgren Jones  
  • PALEO för nybörjare av Elisabeth Lange
  • Sov dig smal


 

😊😊😊

Jag läser för Elin 

 

 

 1. Zombiefeber av Kristina Ohlsson

2. Djupgraven av Camilla & Viveca Steen

3. Valpar till salu av Siv Widerberg

4. Sjörök av Camilla & Viveca Steen


söndag, april 29, 2018

Skyltsöndag

En fredagsbild på mig... snapchat


Tro om nån är Skitless 😏 på mitt bloggande om att vara gammal å sjuk... jag fick igår ett mms med bidrag till Skyltsöndag i Blogglandia 😊


Härligt med vänner som går på skyltjakt då de vet om att jag är upptagen 😍

Som vanligt är det bästa BP som håller i Skyltsöndag 😊


Fann denna i mitt arkiv... dagsaktuell.



För övrigt så har jag tankat energi både fredag och lördag,
i fredags bjöd jag C på middag å hon var här ett par tre timmar,
igår lördag satt jag hemma hos C & R i deras sovrum å gosade med kissmissar samt tittade på när C rensade garderoben...

 fredagsblommor från C 💖

I morse 😏 vaknade jag av mig själv hyfsad pigg och faktiskt gjorde jag scones till frukost, #plötsligt händer det 😉 absolut ett gott tecken, det var länge sedan jag gjorde något sånt rent spontant.


 söndagsscones

#23/100


Igår gick jag en "godkänd" promenad.



torsdag, april 26, 2018

Förflyttad till förvaring 😔 Plötsligt hände det utan förvarning eller information 😔


Är så vansinnigt trött att jag tänkte det vore bra om hissen stannade mellan två våningsplan så jag skulle sitta fast och inte kunna komma därifrån utan hjälp,
typ en chans att få sitta för mig själv i tystnad och bara vara.


Strax före kl 12 ringde någon till min mor och sa att 14.30 
skulle min far flyttas från AVA till ett korttidsboende.

Vi fick order om att komma med min fars olika stomi-vet inte pm det kan kallas bandage 🤔 
samt övrigt som används vid omläggning liksom kläder och personliga hygienartiklar.
Ingen förhandsinformation utan det var pang, boom 💣

Tro vad dem skulle gjort ifall jag inte varit hemma och kunde köra upp allt dem nu skulle ha... 
skulle min mor fått gå upp med sakerna, hon kör ju inte bil... 
för det skulle ju vara klart innan pappa skulle flyttas så det var bråttom.
Nåväl, nu är det gjort.

Nu är min far flyttad till ett korttidsboende där han ska vara typ en månad,
detta har Verksamhetschefen och Kommunens Hemsjuksköterskor bestämt. 

Troligtvis är detta baserat på det ekonomiska, det blir för dyrt att ha pappa hemma med Hemsjukvård, Hemtjänst och samtidigt pendla mellan hemmet och AVA.

Hemtjänsten är det absolut inget fel på, 
personalen har gjort det dem ska å mina föräldrar har varit nöjda.

Som svar på BPs kommentar, vi behöver icke vara vårdutbildade, 
vi behöver inte utföra något som behöver typ undersköterskeutbildning,
till det som rör min fars sjukdom och mående finns det 
Hemtjänstpersonal och Hemsjuksköterskor.

Det är ju faktiskt en rättighet att få bo kvar i hemmet och få den hjälp man behöver,
det är därför det finns Hemtjänst, Hemsjukvård och Assistenter.Jag har varit hos min far

Det som stör mig mest är faktiskt detta att om typ fyra veckor,
eller vad det nu blir... vi har ju bara fått höra "en månad", så ska min far förflyttas på nytt.

 Alltså till vems bästa sker detta?

Enligt ansvarig läkare på AVA ska min far helst få vara på samma ställe hela tiden då han mår sämre av att förflyttas och byta plats... så lite förändring som möjligt..

Så planen var AVA till dess det var färdigställt där hemma och sedan hemma så länge det fungerade ur hälsosynpunkt, vid behov inläggning på AVA.

Jag har varit hos min far typ tre timmar under dagen samt sedan drygt en timme på kvällen och jag märkte en förändring till det sämre vid mitt kvällsbesök,
under dagen så pratade vi om lite allt möjligt och min far var "påslagen" och hängde med i samtalet då vi pratade med ansvarig sköterska på AVA om flytten till kortis,
ikväll så var förvirringen bitvis total, han visste inte vart han var eller varför,
han ville jag skulle svara då personalen frågade om han ville ha kvällsfika...

Sedan reagerade jag på att det icke fanns något larm, min far hade inte fått någon larmklocka, så jag hoppas verkligen att personalen gjorde något åt det igår kväll sedan jag lämnade min far.

Även gamla och sjuka har känslor


Vårdplanering 23 april


Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Vårdplaneringen förutom att det var som ett dåligt skämt, en mardröm där vi i princip blev överkörda och inte hade nånting att säga till om.

Det värsta är ju att det är min far som förlorade.

Vi trodde det skulle gälla vissa saker som vi fått höra vi skulle bestämma,
som t ex sjukhussäng och vad vi skulle göra med pappa då mamma skulle till Sjukhuset i Lycksele.

Men så var det icke, jag vill faktiskt påstå att allt redan var bestämt före mötet.

Dessutom tror jag att det är ekonomin som styr...
min fars vårdbehov har blivit dyrare än beräknat.

Hur som haver så är min far kvar på AVA och det är inte självvalt,
han kommer att flyttas till ett annat boende så fort dem som bestämmer har ordnat en plats och vart vet vi inte i nuläget... det finns två olika alternativ för tillfället.

Min far är inte nöjd och han anser att han borde få komma hem,
han säger att trots han är gammal har även han känslor.


Det mest "spännande" är att vi icke vet någonting... informationen känns väldigt bristfällig,
för vi vet till exempel ej ifall min far ska bli placerad på ett "korttidsboende" eller om det är så att säga "slutförvaring", skillnaden är vad jag förstår stor...

Eftersom min far just nu troligtvis är så bra han någonsin kommer att vara... han försämras ju kanske inte från dag till dag men det går ju nedåt och måendet blir sämre, det är ju så då cancern tar överhand och växer sig allt starkare, det är inte så vi direkt kan förvänta oss att min far om typ fyra veckor kommer att må så mycket bättre så det är aktuellt med hemgång... vårdbehovet lär ju öka liksom svårigheterna, det blir inte lättare att sköta honom hemma.

Därför tycker jag det hade varit vettigt att pappa fått tillbringa x antal dagar/veckor hemma nu medan han ändock är så klar att vi kan umgås, samtala och ha trevligt utbyte av varandra.

Nu bestämde inte jag... och inte mina föräldrar, även om de tog viss hänsyn till min mor.

Jag kan inte säga att detta är lättare för mig, jag ser ej något positivt i det som händer.



onsdag, april 25, 2018

Veckan... eller bilder


16 april gick jag en "godkänd" promenad

promenad #22/100


Svårt att i nuläget tro att jag hinner gå 100 promenader till Midsommar 
då jag alltså har 78 stycken kvar att gå...



21 april var vi - "lilla familjen" - till Dorotea,

första gången sedan mitten av januari vi tre gjorde något tillsammans,
ja eller kanske inte riktigt så illa.. men första gången på länge vi gjorde något ihop.

   

Vi var till Dorotea och köpte en innebandyklubba till Elin,
samtidigt passade vi på å fikade,

bild 1 - Elins fika
bild 2 - min cappuccino
bild 3 - Js fika


 

I lördags började jag läsa en ny bok,
på kvällen spelade jag å Elin Fia,


Söndag 22 april var vi tre - "lilla familjen" - till min mor


Elin och mormor


Måndag 23 april



Det är verkligen tur att Elin har sina kompisar, sin Sporthall nu då livet är som det är,
bild från i måndags då jag satt utanför Sporthallen å väntade på Elin,
Elin tillbringar tre av veckans sju kvällar på Sporthallen.

24 april tisdag



Igår tisdag kom det lite nysnö...

Elin fyllde 12 år igår tisdag 💖




Efter jag besökt min far på AVA, det blev ett kort besök på ungefär 1 1/2 timme igår,
så hämtade jag min mor - hon orkade inte följa med till min far på AVA - 
vi firade Elin efter skolan och innan hon skulle till Stallet.

Efter Elin kommit hem från Stallet vid 18tiden kom C & R,
vi fikade, pratade och vissa åt middag 😉


Vissa samlar på frimärken och andra samlar på bilar,
J har köpt sig en ny leksak... han har skaffat sig en fritidssysselsättning.


Det händer inte mycket i mitt liv,
jag sover, hälsar på mina föräldrar och gör sedan det jag orkar av måsten här hemma,
då Elin är på skolan, med kompisar eller Sporthallen hälsar jag på min far.
Då han fortfarande är inlagd på AVA, han kommer troligtvis inte hem mer 😔
får jag även tillbringa tid hos min mor som då är ensam hemma... hon mår inte bra..

söndag, april 22, 2018

Att ta beslut, men ändå inte kan bestämma


Livet är just nu verkligen allt utom roligt, det är mest psykiskt jobbigt men det tar ändå även rent fysiskt... kroppen orkar inte längre hålla ihop utan protesterar hej vilt.


Fredagsbukett från C, förutom att jag fick en fin bukett så torkade hon även köksgolvet 💖
Andra fredagen hon städar här hemma å dessutom fick jag ju blommor även förra fredagen 😊

💖tack💖 

 


Den här lille filuren är en tröst i bedrövelsen,
då J köpte honom åt mig var det för att jag skulle bli glad...


Ett av de fina gamla hus som finns kvar,
detta är gamla Tingshuset.


I fredagskväll då jag körde hem vid 20tiden från AVA såg himlen ut så här.



Att ta beslut, men ändå icke kan bestämma något


Snarast möjligt, eventuellt i morgon eftermiddag ska vi ha en  Vårdplanering,
det är dags för den långsiktiga lösningen på problemet min pappa 😔

Vi vet inte riktigt hur det blir med någonting och vi har inte kunskap eller erfarenhet.
Att ta ett beslut, göra en bedömning är inte enkelt.

Min mor mår inte bra, hon är så klart orolig, stressad och far illa av situationen,
att ha skyldigheter men inga rättigheter i sitt eget hem, att behöva anpassa sig och finna sig i att andra okända, utomstående bestämmer och kanske egentligen är det mest jobbiga denna maktlöshet, att inte veta varken varför vissa saker händer.

Om vi säger som så - gör mot andra som Du vill andra ska göra mot Dig - det är ju inte många som skulle känna sig bekväma med att vilt främmande människor invaderar ens hem och börjar säga åt personen som sammanlever ihop med den sjuke,
den utan vårdbehov att hen ska göra si och så.

För vem av oss vill ha tvätt, typ täcken, påslakan, lakan hängande på tork i tv-rummet?

Men nu ska vi - min mor och jag - ta ett beslut och bestämma... vi ska alltså bestämma men ändå har vi inte några rättigheter, för det är så här att om vi säger att pappa ska bo hemma så ska Biståndshandläggare och Hemsjukvården ta ett beslut och göra en bedömning.

Om vi handlar mot min fars vilja - han vill hem - och säger att han får stanna på AVA eller på annan form av Institution eftersom min mor mår dåligt och icke orkar så ska Biståndshandläggare ta beslut och göra en bedömning om detta.

Så jag undrar... varför ska vi - mamma & jag - göra en långsiktig planering då vi inte ens kan bestämma vad som händer med min far från dag till dag då t ex Hemsjukvårdens sköterska bestämmer att min far ska bli inlagd på AVA utan att vi ens förstår varför.

För som sagt var, vad jag har förstått fanns ingen medicinsk bedömning bakom beslutet att lägga in min far på AVA i tisdags.


För att göra allt om än mer rörigt så fick min far eventuellt magsjuka igår... YES eventuellt, dem håller honom just nu i karantän för att han icke ska smitta ner någon annan, min far kräktes igår mitt på dan å sedan har det varit lugnt, men med tanke på min mors möjliga magsjuka är dem väldigt försiktiga så att de ej riskerar ett magsjukeutbrott på AVA.

Då min far har frågat efter mig,  att prata i telefon med honom går icke då han pendlar mellan virrig och klar typ var tredje minut när det är som värst,  så jo trots denna eventuella risk för magsjuka ska jag gå upp till min far nu vid 13tiden och hålla honom sällskap en stund.

Det är ju självklart att dagarna blir extremt långa å trista då han ej får lämna sitt rum eller se andra människor utan sitter där helt ensam å själv.



torsdag, april 19, 2018

Att bli gammal å sjuk är ett rent helvete - kan man undvika detta så är det verkligen bäst



Alltså jag vet inte eller rättare sagt jag förstår inte.

Min far kom hem förra i fredags mitt på dan och mådde bättre än han gjort tidigare,
det är ju självklart att om kroppen är helt uttorkad mår man inte speciellt okey,
sedan var det ju lite tjorvigt under helgen då pappa mådde till å från sämre,
men han var ändå pigg och åt bättre än han gjort sedan långt före jul... vilket kan haft bidragande orsak till att han mådde något sämre.

Under natten till måndag och natten till tisdag behövde Hemtjänsten ej rycka ut under natten då min far fixade "tömning av stomin" själv.

Så tisdag... ja då kom en ny kvast och sopade rent 😏

Plötsligt blev det snabbt bestämt att min far skulle läggas in på AVA och varför ja det verkade ingen egentligen varken veta eller förstå.

Fortfarande var Sjukhussäng på tapeten 😔 men Arbetsterapeuten mätte höjden på mina föräldrars befintliga säng som är tio centimeter högre än en vanlig noral säng och då ansåg hon att det var okey, ingen ko på isen och mina föräldrar skulle få fortsätta att samsova.

Så igår onsdag mådde min mor rejält dålig och var akut toa-beroende,
hon var trött och dagen tillbringade hon omväxlande med att sitta på toa och ligga å sova.




 

Då blev det bestämt att min far skulle bli kvar på AVA till måndagseftermiddag.

Fortfarande så funderades vad dem skulle göra för att min fars stomi icke skulle läcka,
det planerades att åtgärda detta problem...

 

Idag var min mor till läkaren efter ha funderat hit å dit... hon ringde så klart först och bad om råd å dem som nu har kunskap ansåg att det ej var magsjuka utan hon skulle in på undersökning.

Då min mor varit klart hos läkaren så kom hon upp till AVA där jag satt hos min far,
när läkaren som gick ronden p AVA upptäckte mamma blev det frågor, funderingar och missnöje, dem hade ju bestämt utifrån magsjuka å om min mor nu var så pigg att hon "sprang omkring" på AVA så kunde ju inte min far behöva vara inlagd...

Min mor fick typ diagnosen "gått in i väggen", stress, oro och inte kunnat sova har helt enkelt gjort henne sjuk... läkaren ordinerade vila, bra mat, lugnt och ro.





Nu var det ju de med minst empati som gick ronden,
det skulle vi ju veta att pappa kunde ju icke ligga där bara för att mamma var sjuk, att hon mådde kräkilla å var dålig i magen var typ ingen anledning.

Så nu blev det prat om korttidsboende och långsiktig lösning på problemet pappa.

När jag skjutsade hem min mor å hjälpte henne in å såg till att hon åt lite upptäckte jag att jag hade ett missat samtal från Kommunens Hemsjukvård, jag ringde upp och Hemsjuksköterskan började med att hon faktiskt ringt både mig å min mor å ingen av oss svarade...

Nää precis... jag var ju på AVA hos min far och mamma var på läkarundersökning.

Jag undrar... måste jag och min mor vara tillgängliga 24 timmar dygnet då vi vanligtvis bara kan nå dessa människor under telefontid?

Nu var denna Hemsjuksköterska upprörd, hon ville icke lyssna på mig utan sa åt mig att vara tyst... kan väl kort sagt säga att det är det dummaste nån säger åt mig... jag är inte den som håller käft och säger ja och amen utan att få uttrycka min åsikt.

Jag kände mig hotad, ja det finns icke något annat ord som passar bättre...
Hemsjuksköterskan sa att om vi icke ställde upp och gjorde som vi blev tillsagda skulle vi ej få hjälp. Men hallå liksom vi kan ju inte bara lägga oss platt å bli överkörda då det inte blir bra för dem två som är de som är mest inblandade nämligen mina föräldrar.

Kvinnan till å med drog upp detta med sängen och menade att ifall mina föräldrar ej gick med på att byta till en sjukhussäng - som arbetsterapeuten nu sagt inte var nödvändig - skulle min far icke få hjälp av Hemtjänsten då det blev olägenhet för dem att sköta min far.

Nu sker typ 80% av skötseln av min far som Hemtjänsten utför inne på toaletten.

Det kan komma att ändras... ifall dem får stomiplattan att hålla tätt så behövs det två besök på mindre än 30 minuter i veckan som utförs i sängen. Ingen av oss vet vad som händer i framtiden, inte ens vad som händer på måndag eller på torsdag nästa vecka.

Att hota med att dra in hjälp ifall mina föräldrar inte gör som dem blir tillsagda i sitt eget hem är fruktansvärt, för vad jag vet har dem icke gjort något brottsligt, de är ej omyndighetsförklarade utan det fel dem begått är alltså att dem är gamla och att min far är sjuk.




Nu ansåg Hemsjuksköterskan att vi - Hemsjukvården, Hemtjänsten och nånting annat samt jag å mamma - skulle ha ett möte hemma hos mina föräldrar i morgon,
nej det går inte... jag anser att då min mor nu är dålig i magen, akut toa-beroende, hon är trött och mår skit... ska hon då behöva ha en massa främmande människor hemma hos sig som utan hänsyn ska bestämma hur mina föräldrar ska anpassa sig.

Vi bestämde preliminärt ett möte på måndag.

Jag har aldrig i min vildaste fantasi trott eller kunnat drömma om att man som gammal och sjuk är helt skyddslös, att man varken har bestämmanderätt eller tillåtelse att ha åsikter.

Min mor vill så länge det går ska min far få bo hemma,
eftersom pappa blivit virrig till å från vill vi icke att han ska flyttas mer än nödvändigt,
det räcker om han är hemma och vid behov blir inlagd på AVA

Eftersom det sas att han har ett VIP rum på AVA och alltid fick komma dit då det behövdes kan jag inte riktigt förstå varför dem nu plötsligt ändrar sig och säger nej nu ska han inte få bo här längre, nu slänger vi ut honom eller rättare sagt flyttar han till ett annat tillfälligt boende i väntan på att min mor ska må något bättre. 

Om det nu utan att vi förstår varför var så enkelt att flytta pappa hemifrån till AVA utan egentligen någon anledning så borde han kunna få ligga kvar ett par extra dygn så mamma kanske mår lite bättre, att prata om en långsiktig lösning på problemet pappa, att det skulle göra att vi alla tre skulle må bättre känns helt galet, det bästa är för tillfället att min mor får lite vila under några dagar och kanske hennes mage stabiliserar sig, sedan då mina föräldrar vill vara tillsammans så ska min far självklart hem, att lägga in honom ett par dygn på ett kortis-boende känns ovärdigt.





Jag har nu för andra veckan tillbringat minst 4 timmar om dan hos min far på AVA.
Helt ärligt så vet jag icke hur länge jag orkar kriga, hur länge jag håller ihop... det är inte långt från att jag lägger mig ner, kastar in handduken och bryter ihop.




För tillfället så tillbringar jag omkring 13 timmar i min säng per dygn, jag kanske icke sover mer än runt 10, 11 timmar... men jag är helt jäkla slut på å orkar inte med något eller någon, 
sedan är jag minst 4 timmar på AVA hos min far... de övriga inte fullt sju timmarna som jag typ är vaken delar jag mellan min mor, Elin och hemmet... 
jag kan väl säga att mellan kl 22 - 11.30 gör jag mycket, mycket lite.

Att göra något som jag tycker är skoj... ja helt ärligt så vet jag inte när jag skrattade sist.

Jag orkar helt inte med att umgås med människor längre, jag har inget att prata om,
det enda som snurrar runt i mitt huvud är mina föräldrars situation.

Ifall jag skulle känna efter hur jag mår, ja då lär jag bli liggandes,
det är nära nog nu till krasch... ett snäll och vänligt ord å jag gråter.





Tänk om jag vore två personer


Jag känner mig ensam och ensam är icke stark.

Det är lätt att hålla sig från skratt




onsdag, april 18, 2018

Kort uppdaterng


I morse då jag pratade med min mor så mådde hon rejält dåligt och var typ magsjuk,
ja jag skriver typ... hon mår ju dåligt å är akut toa-beroende, men om det beror på magsjuka eller om det är hela situationen som blivit för mycket det vet vi ju icke.

Vi bestämde att jag skulle ringa AVA och säga att tyvärr... vad än läkarna nu har tänkt så kan min far inte komma hem idag, detta eftersom vi inte vet ifall det är vanlig typ smittosam magsjuka eller om det är nått annat min mor har fått. Med tanke på min fars stomi och allmänt nersatta hälsotillstånd så känns det alltför riskabelt att han ska komma hem och kanske bli sjukare än vad som nu nödvändigtvis behövs då det finns alternativ.

Nu avvaktar jag med att hälsa på min mor till det jag varit på AVA (akutvårdsavdelning) och träffat min fars läkaren, jag ska ju vara med då läkaren går ronden,
känns ju dumt att riskera smitta ner hela AVA ifall det är magsjuka.

 


tisdag, april 17, 2018

Dagens händelser






Ibland förändras saker snabbt och ibland hinner man inte ens riktigt med.

Jag pratade med min mor i telefon vid 8tiden och dem hade haft en lugn natt,
min far hade klarat "tömningen" själv så de hade inte behövt larma Hemtjänsten under natten,
andra natten de icke behövt hjälp, pappa har klarat sig själv.

Så typ tre timmar senare ringer min mor och frågar om jag kan möta upp min far på Sjukstugan då han ska dit kl 13 för att träffa en läkare, självklart... 

Jag sitter på Sjukan från 12.45 å väntar, 
min far skulle bli hämtad med färdtjänst och allt var ordnat av Hemsjukvårdens sköterska.

Strax före kl 13 ringer min mor, ingen taxi har kommit å nu måste jag fixa detta.

Jag ordnar taxi och min far kommer till Sjukstugan å jag placerar honom i rullstolen,
då får jag veta att vi ska inte till Sjukstugan och träffa läkare,
min far ska bli inlagd på AVA eftersom Hemsjukvårdens sköterska anser att det är problem med stomin och nu ska medicin utprovas... 

Jag ser ut som ett frågetecken och min far blir förtvivlad.

Min far tror att det är ett straff för att han icke ville gå med på att byta säng.

Vi blir placerade i ett rum och där sitter vi närmare 40 minuter innan en helt annan doktor än den utlovade kommer, den läkare vi möter är hen som icke har så mycket empati att skryta om.

Hur som haver så YES det slutar med att pappa förvirrad går med på att bli inlagd,
han hänger icke med och förstår inte riktigt varför han ska vara där.

Jag lämnar min far och lovar komma tillbaka vid 16.30 då Elin ska vara på Stallet.

Då jag kommer tillbaka efter ungefär 90 minuter så säger min far att dem inget gjort,
att han bara har legat där på sängen å tittat upp i taket.

Det känns inte bra.

I morgon kl 13 ska jag vara tillbaka på AVA och vara med då läkaren går ronden,
då får vi antagligen veta om de har kommit på vad dem ska göra och ja jag vet faktiskt inte.



 

Det här med en sjukhussäng hemma kommer mina föräldrar att vägra så länge anledningen icke är min fars mående, Arbetsterapeuten var till min mor och far idag å hon ansåg att eftersom mina föräldrars säng är så pass hög så ska det fungera tills vidare.

Att köpa en ny säng är ju inget man gör i en handvändning,  
de flesta av oss som köper en säng vill gärna provligga och känna efter hur sängen passar,
här omkring har vi inte någon möbelaffär inom kort avstånd,
att åka till närmaste möbelaffär en timmes bilfärd hemifrån är inte direkt lätt då min far inte kan vara hemma själv, att köpa en ny säng på möbelaffär är ju inte direkt det mest billiga... 
speciellt inte då man inte vill ha en ny säng.
IKEA kanske Ni tänker... jo tjena 😏 Ni vet väl att det är typ 16 mil enkel väg?

Visst allt går att ordna, fixa å trixa men då måste man vilja å i nuläget vill icke mina föräldrar och det är dem det handlar om, som min mor sa... de må vara gamla å pappa är dödssjuk, men fortfarande är de levande människor och bör behandlas som vanligt folk.

Jag fortsätter på den inslagna vägen och krigar, 
jag krigar så länge det finns ett liv att försvara.

måndag, april 16, 2018

För vems skull?


Mn mor blev uppringd idag av någon från kommun... typ arbetsterapeuten eller nått sådant,
nu kunde man ju tro det gällde något positivt som hjälper min far & mor... men icke.

Min mor blev informerad att dem hade tänkt byta ut min fars säng till en sjukhussäng,
varför ja det fick min mor aldrig veta,
nu funkar det ju så dåligt då mina föräldrar ligger i en dubbelsäng som består av en ram och så madrasser så klart 😏 det går alltså icke att dela på sängen utan skulle det bli sjukhussäng så måste deras nuvarande gemensamma säng skrotas och min mor blir sänglös 😔

Då tyckte denne person som ringde att eftersom mina föräldrar har tre rum och kök kunde min mor flytta in i det lilla rummet som de för nuvarande använder som torkrum då det händer "olyckor" med stomin som gör att min mor får tvätta allt från täcke, påslakan, lakan till kläder flertal gånger per dygn... under helgen har tvättmaskinen gått dag som natt å nånstans måste ju min mor kunna hänga upp täcken på tork då dem icke har torktumlare eller torkskåp.

Då ansåg denne person att tvrummet var lämpligt att göra om till sjukrum åt min far.

Varför... det vet vi faktiskt inte, men en av Hemtjänstens personal trodde det berodde på att då dem byter "platta" vilket görs minst två gånger i veckan plus vid behov så står personalen böjd till å från under en 20minuters period och arbetsställningen är väl inte korrekt.

Om det hade haft med min fars mående att göra, om han nu blir helt sängliggande, ja då är det självklart en helt annan sak, men att börja göra om och flytta ut möbler i nuläget känns som ett straff, för även om min far är sjuk, döende... så ska väl icke min mor straffas för det.

Mina föräldrar har delat säng sedan de gifte sig för typ 55 år sedan,
då min mor försökte lägga sig i det mindre rummet för att få sova ostört så kunde min far icke låta bli att kliva upp gång på gång under natten för att kolla var hon var.

Alltså förutom det känslomässiga så ur säkerhetssynpunkt bör mina föräldrar få fortsätta dela säng, det är mer risk att min far ramlar och gör sig illa då han är tvungen att kolla var min mor befinner sig än att det är samma personal som byter "plattan" var gång den byts under en vecka.

Rörigt inlägg... jo men visst.

Men även om man självklart icke ska fara illa på sin arbetsplats så måste man även se till de individer som behöver vård, hjälp och som faktiskt lever ihop, det är icke bara min far utan även min mor som bor och lever i huset.

Förklaring på ordet Snöstyra


Jag fick en fråga på mitt Skyltsöndagsbidrag:


Vad är "snöstyra" frågar en som kommer från södra Sverige??  

 

 


 En snösläde är ett verktyg för snöröjning, som kan beskrivas som en bred och djup snöskyffel som tar en stor mängd snö i ett enda lass.

 

Redskapet kallas även för:

 

 snöbjörn (Norrbotten),  

 

snöstyrare (Västerbotten), 

 

snöstyra (Ångermanland),

 

Min skylt kom från en by utan för Örnsköldsvik, Ångermanland, Västernorrland