fredag, november 24, 2017

48 rimmar senare


Nu har det gått ungefär 48 timmar, två dygn sedan jag blev dragen omkull utav Bullen.

Som tur var skadade jag mig icke allra värst, det hade kunnat gå galet illa om jag haft otur. 

Men jag slog mig absolut fullt tillräckligt för att ha haft väldigt lugna dygn så här efteråt,
i onsdagseftermiddag/kväll gick jag på adrenalin, jag kände inte så mycket utan fortsatte bara göra det jag skulle utan någon direkt eftertanke. Troligtvis berodde det oxå på chocken.

 


Onsdagskväll, typ så där vid 21tiden när allt var lugnt så började jag må rejält kräkilla,
huvudvärk, illamående, jag frös och hade väldans ont i nacken, axlar och armar.
Ja självklart hade jag även ont i mina blåslagna knän 😏

Jag kände mig yr och typ "drogpåverkad" utan att gjort något mer speciellt
än slagit huvudet/pannan ner i den stelfrusna snötäckta vägen.

Jag har ingen aning om jag fick en släng av hjärnskakning
eller om det bara blev ett hjärnskalv 😉
Men mitt huvud har varit sämre sedan i onsdags, jag är yr,
illamående och känner mig inte helt påslagen 😏



Igår torsdag så gjorde jag bara det där jag tvunget behövde göra,
större delen av dagen låg jag under filten å kände mig omskakad och felkopplad 😉


Idag, 48 timmar senare, börjar det kännas bättre även om jag inte är helt 100.

Men värsta huvudvärken är borta och jag mår inte längre kräkilla.

Nu till det positiva, YES det är inte bara negativt med att slå sig halvt fördärvad 😏

Trots mitt akut sämre mående med huvudvärk, illamående och mer ont i kroppen så klarade jag av att inte trösta mig med Cola eller choklad
- ja J ställde in Cola i kylskåpet igår och choklad i skafferiet, men det är ju så här... jag kan inte hindra honom från att dricka Cola, äta godis etc bara för att jag inte vill äta det -
jag kände så klart ett sug efter mina forna goa följeslagare, men jag kände oxå att nej jag behöver icke... det går bra ändå, jag åt en banan å intalade mig att det var så mycket bättre 😉 
Så jag är glad, jag lyckades trots dåligt mående och  tillgång låta bli att ramla ner i sockerträsket.

Dessutom så fastän jag nu klagar å gnäller över mitt akuta sämre mående
efter ren-olyckan så mår jag förhållandevis helt okey jämfört med hur jag skulle
kunnat må med tanke på mitt kroniskt dåliga mående,
så visst sjutton är det värt att fortsätta kämpa längst den inslagna
smala stig jag nu smyger efter.



 












Som Ni kanske förstår har det icke blivit några promenader de senaste 48 timmarna.

Nu så ska jag halka i väg med bilen in på samhället och bl a göra ett besök på Apoteket,
sedan är planen att jag ska hälsa på C en stund innan jag återvänder hem till mitt berg.

14 kommentarer:

ullie sa...

ja du behöver lite cola låter det som :D ja förstår dej

men lilla gummsan va ni hittar på nu då tänk hur det kunnat gå ännu mera va rädd om dej o bullen så ni tar det lugnar i fortsättn

kramar finaste du

znogge sa...

Vilken tur att det inte gick värre än så.Kanske fick du en lindrig hjärnskakning och då är det vila som gäller.

Kram och god fredagskväll!

Ami sa...

Verkligen tur att det gick så bra som det gjorde ändå!
Kram och trevlig kväll

BP sa...

Det var väl ungefär det jag antydde... Fallet och chocken fick konsekvenser, men du vet åtminstone varför du mått sämre i två dagar. Då är det sämre mående lättare att ta, om du förstår vad jag menar.
Är mäkta stolt över dig igen att du inte tröståt och -drack!!! Bra där! I och med att du nu mår bättre är det "bara" fortsätta på den inslagna och till synes mycket framgångsrika vägen.

Ama de casa sa...

Du är så himla stark som grejade att mota bort det där suget trots att du hade det typ mitt framför ögonen! Så strongt av dig! Applåder från Spanien i mängder :-)

Hoppas du bara mår bättre och bättre nu :-)

Nilla sa...

Tur i oturen att det inte gick värre :-o kram

"LillaSyster" sa...

Du fick nog en liten hjärnskakning. Var rädd om dig. Kram

ullie sa...

nej men söta raraste förlåt ja fattade nog inte läste inte detta inlägget <3 usch då tur det inte gick värre du kunde brutit nåt
lilla vännen

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy då <3. Låter ändå inte som ett litet fall det där :/

"LillaSyster" sa...

Svar: Jag gör egen deg och jag gör alltid egna mallar - nu har jag gjort dem lite mer bestående av overheadplast. Idag blir det nog ett litet större hus (eller mellan modellen som jag kallar den. Tjejerna är ju lite större nu. Småbarn - småhus, man får ju baka efter vad man orkar) För 20 år sedan gjorde jag riktigt stora hus med verandor. Och halva släkten bakade jag till - vet inte hur jag hade tid och tålamod till det. Jag har tappat tålamodet på att stå och kavla ut tak som är större än ett A4 ark. Nä, nu mot duschen. Ha en fin lördag! Och det är inget fel på att sätta ihop ett köpehus - det roligaste är ju dekorationen, men bakar man egna kan man ju skära ut fönster och sätta silkespapper som gardiner och sedan stoppa in ett
elektriskt värmeljus - det blir hemtrevligt och fint. Kram

Annie sa...

Men alltså, riktigt bra gjort av dig att låta bli colan :)
Det är starkt<3
Jag tycker själv att jag faller mer i "sockerträsket" när jag mår sämre, vill liksom unna mig mer då-även fast jag inte behöver.

Sv: Kul att Du delade med dig! Bloggvänner är så himla kul och viktigt :)

Kramar!

Kattis sa...

Tur att det inte blev värre men låter onekligen som en lätt hjärnskakning. Skönt att det känns bättre nu!��

sv: Någon Stig träffade jag tyvärr inte, men Simon, Johan, Erik och Jamil träffade jag!��

Kram

Lena i Wales sa...

Tur i oturen med ditt fall.
Bra att sockret inte vann, utan du.
Hoppas helgen blir bättre än de sista vardagarna!

Jennifer sa...

Hoppas du mår bättre snart!