måndag 31 juli 2017

Kräver ensamhet... kanske är jag helt eljest?

 

Jag har ett stort behov att få vara själv,

vet inte om det alltid varit så eller om det hör ihop med min sjukdom.


Att alltid behöva ta hänsyn och anpassa mig efter andra,
ibland känns det som om jag har alla skyldigheter medan de andra har rättigheter.

Det spelar liksom ingen roll om det är den Lilla Familjen...
eller om det är släkt, vänner, utomstående,
jag orkar inte med ständigt sällskap,
jag behöver ensamhet.

Att få vara själv med The Dogs, en bok å en mugg te,
att ligga under filt å se på nått tv-program,
ja det behöver inte vara så jäkla invecklat eller märkvärdigt,
ensamhet på mina villkor ger mig ro i själen.

Det är ju så,

Självvald Ensamhet... det är ju så obeskrivligt bäst.


Efter en vecka i husvagn på en camping,
med allmänna utrymmen där man i princip aldrig är själv,
inte ens på toaletten är man ensam 😏

Jag är kanske inte helt klok... jag är väl lite eljest 😉
men jag tycker om stunder av ensamhet,
då jag fått vara själv en stund är det ju kul att familjen kommer tillbaka 💗

Jag kräver ensamhet för att kunna lugna själen,
behöver egen tid på så vis att jag slipper alla krav, måsten på att vara närvarande.

 

Ungefär 20 procenten av befolkningen är ”högkänsliga”, 

”highly sensitive persons” eller HSP på engelska.



Jag har ju inte fått denna etikett och vet ju inte om jag är HSP till 100% eller bara känslig 😉

Men lite så här är det:

– Högkänsliga har inget skyddande filter. 

Allt de upplever går rakt in. 

De har ofta låg självkänsla och höga krav på sig själva. 

I dag då stresstålighet och flexibilitet är nyckelord på arbetsmarknaden är det svårt att vara HSP. 


En högkänslig person har ett djup och en närvaro som andra kan sakna. 

Hon kan njuta till fullo av ensamhet, 
men kan även vara social. 

Studier visar att drygt en tredjedel av de högkänsliga är utåtriktade, 
men upplever kallprat som frustrerande. 

En HSP-person får ofta god kontakt med andra, 
men orkar inte umgås lika länge som andra.

En HSP är inte empatisk i alla lägen. 

Vid överstimulering kan hon få utbrott eller bli svår att vara tillsammans med. 

Det beror på att högkänsliga registrerar fler nyanser och tar in saker på ett djupare plan. 

Ett sätt att hantera det är att tänka på att kvalitet är viktigare än kvantitet. 

En högkänslig kanske inte hinner med lika mycket som andra, 
men får ut mer av det hon gör.

HSP-personer känner ofta oro och har en tendens att tänka för mycket. 

Det tar på krafterna att ha sinnena vidöppna hela tiden och alltid analysera allt.


 Att vara social å trevlig är liksom inte min grej 😉
Visst jag uppför mig å beter mig väl typ som "de flesta andra", men jag blir så trött,
jag blir helt slut på och känner mig dränerad på energi.

Precis som självvald ensamhet är bäst, 
så väljer jag gärna vem jag ska umgås med,
helt klart är jag hellre själv än tvingas vara med fel person.

Elin är oerhört social, hon trivs som fisken i vattnet då vi är ute med husvagn,
hon skaffar kompisar att vara med... inga problem inte, hon får lätt vänner.
Under vår vecka på Sollefteå Camping hängde hon ihop med "grannbarna",
helt perfekt 😊

Jag tänkte faktiskt att det är väl så vi borde bo,
i ett villasamhälle med grannar nära så hon kunde ha kompisar inom räckhåll.
Men NEJ jag fixar inte bo så... jag skulle bli folkskygg å galen.

Nu har ju Elin blivit så stor att hon kan ta cykeln  eller gå
å på så vis ta sig till kompisar på egen hand.

Vi hann vara hemma i ungefär 20 timmar innan Elins kompis Nea kom på cykel 😊

Men jag kräver mer ensamhet... YES det är ett krav.

 

Jag hoppas att de som ingår i min kategori av familj, 
släkt och vänner förstår och respekterar mig och mitt behov.

Jag ser på ett vis fram mot att Elin om typ tre veckor börjar skolan,
samtidigt som det ger mig ångest att sommarlovet snart är slut,
så känns det skönt att snart blir det bara jag här hemma under stor del av dan.

Då livet återgår till vardag.

 

8 kommentarer:

ullie sa...

Men hallå din lilla toka om du skräpper med mej mera åker ja väl genom taket då ( kanske jag behöver växa är snart minst i familjen ) DU har oxå fint hos dej <3 din stil <3 jag gillar stilrent o vitt ljust o o ändå lite mina saker Har sagt att jag är nog ett nybyggt hus stilret o fint med mina vita saker inuti gamla o ommålade så är det nog

GRATTIS på namnsdagen ELIN hipp hurra

ja vill reklamera hela juli fy va tråkigt tycker ja de dagarna är få o kvällarna oxå ja som gillar sommarkvällar
Nä det är nog din sjukdom oxå som gör det ja kan oxå känna de dagar ja har såå ont kläng inte på mej dra inte i mej o vill ligga i fred ja som är sååå kramig annars så säkert me dej me
kramar fina du

ullie sa...

Min goaste vän <3

ja men sån man är så ska man få va det är ju därför vi gillar dej <3 goa du precis som du är <3

BP sa...

1. Jag bara hatar när det sätts en bokstavsdiagnos på allt man känner/är. Löjligt i mina ögon.

2. Väljer också gärna vem jag vil umgås med, men precis som du vill jag ha stunder för mig själv. Blogga, läsa eller vad som helst. Min man är idealisk där, för han har samma behov. Å din verkar ju ha de behoven också.

3. Däremot skulle jag aldrig kunna bo som ni gör. Skulle få lappsjuka efter två dagar, troligen tidigare. Det konstigaste är att man bor som vi gör så är det faktiskt mera "anonymt" än att bo i ett villaområde på en liten ort. Min man och jag diskuterade just det ikväll, då vi båda är uppväxta i villor med grannar som visste allt om ens vanor. Här bryr sig ingen om vad man håller på med. Samtidit tar det bara en halvtimme in till stan. Skulle aldrig kunna leva mera än 16 kilometer (=en halvtimme med tåg/buss/t-bana) från en storstad...

Tur att vi alla är olika:-)

BP sa...

Svar: Bra att du har en stegmätare. Hoppas en är "programmerad" för 10 859 steg - beroende på steglängden som just du har motsvarar cirka 5,4 kilometer. Vi hade stegtävlingar på jobbet för några år sedan och mätarna programmerades enligt våra steglängder, som ju varierar beroende hur "lång" man är.

Kämpa på du bara:-))))

Kattis sa...

Hehe då är vi båda eljest i sånna fall, jag hämtar också mitt lugn och energi ifrån egenvald ensamhet. Jag behöver verkligen tid för mig själv för att orka med tillfällen när det är större krav på att vara social, som på jobbet. Jag har alltid trivts med att vara ensam men behovet har blivit tydligare iom min utmattning. Sen om det är för att jag är introvert eller High sensitive det vet jag inte och det spelar inte så stor roll känner jag, huvudsaken är att jag kommit fram till att detta är något jag behöver!��

Kram

Ami sa...

Jag tror att alla mer eller mindre behöver vara för sig själv ibland! Man orkar inte umgås med folk dygnet runt.....
Kram

Veiken sa...

Jag har en god vän vars son heter Ola Skinnarmo och jag frågade honom en gång hur det kändes att vara så ensam ute på de stora vidderna. Han tittade på mig och sa: Jag är inte ensam - jag är själv.....
Det borde alla vara ibland. Man behöver att vara själv ibland. Jag tror inte att du är annorlunda för att du vill vara i ditt eget sällskap lite då och då för att hämta kraft! Kram på dig!

Therese sa...

Känner så väl igen mig!!!! Då är vi båda eljest ;/) barnen är hos mormor och morfar, m jobbar och det är bara jag och hundarna, riktigt härligt. Gillar perioder då jag får rå mig själv! Kram