söndag, februari 05, 2017

Att våga... jag vill å jag törs


Innan jag blev sjuk, innan jag fick Elin var jag bra mycket modigare än jag är nu.
Det är som om först sjukdom å sedan att jag blev mamma gjorde mig till en osäker varelse.
Helt plötsligt blev jag i princip hjälplös, jag behövde hjälp å jag kunde typ ingenting.
Galet, YES, jag vet, men det är sanningen.

Jag som ensam körde från Bredbyn till Kopparberg då jag nytaget körkortet, 
en sträcka på 769 km,
några år senare körde jag Åsele - Kiruna, med min dåvarande hund som sällskap, 
en sträcka på 608 km (jag körde så klart tur & retur) då hade jag inga problem med att sätta mig i bilen å bege mig i väg helt själv.

Numera, ja de senaste drygt 11 åren så törs jag knappt köra till Dorotea själv, 
å dit har jag ju bara 50 km.

Men, i takt med att jag faktiskt mår bättre, 
så växer tanken att jag borde ju klara av vissa saker på egen hand och inte vara så jäkla beroende av J.

Eftersom jag inte törs göra vissa saker så förutom att jag blir beroende, 
så blir det ju J som styr å ställer, han som vet bäst å bestämmer.

YES, tänk vad som kan hända då jag plötsligt bestämmer mig för att ta tillbaka mitt liv.


Vi är på väg... en söndagsutflykt bara jag å Elin 😊

Idag har jag å Elin alltså varit i väg på egen hand.

Då J skulle till Umeå å gå på konsert med sin dotter C,
tänkte jag att jo men vi kan väl oxå hitta på nått.

Så jag bestämde mig för att ta bilen å köra de 11 milen till Bredbyn och hälsa på min Carina.

Det är alltså första gången sedan hösten 2006 jag kör till Bredbyn själv.
Eller rättare sagt då hösten 2006 körde jag förbi Bredbyn eftersom jag var till Örnsköldsvik,
men det är alltså drygt 10 år sedan jag var i väg själv.

Men jag kan väl erkänna att utflykten höll på att bli inställd,
först ringer min far å säger att han är orolig eftersom det regnar lite å kan vara halt,
han var inte helt säker på om jag borde ge mig ut å köra bil,
jag borde nog stanna hemma.

Minuten därefter så kommer J in å säger att om han nu inte skulle bli sen i Umeå så skulle han skjutsa oss till Carina å sedan hämta hem oss... då hade ju jag sluppit köra själv.

Meen va faan... eller nått. Är jag verkligen så jäkla värdelös?

Nå väl, mitt liv å mitt val å allt att vinna, vill inte förlora 😋

Jag å Elin tog plats i Volvon å vi körde i väg, det var underkylt regn å aningen halt på isig vägbana de första tre milen, sedan blev det faktiskt mer vinterväg å jo det fortsatte att regna, inga större mängder men jag fick ha vindrutetorkarna i gång.

Vi såg ett gäng renar, men det var inga större problem,
alltså jag har ju kört till/från Lycksele Sjukhus å det har ju gått bra,
det är väl klart att jag ska kunna ta bilen å göra en utflykt på egen hand.

Efter ungeför så där fyra timmar med go' fika, mycket pratande,
go' mat och YES social samvaro när det är som bäst,
var det dax att placera oss i Volvon å återvända hemåt.

Även denna gång gick färden utan större problem,
vi såg renar på två olika ställen,
det var två mindre flockar, kanske omkring 25 renar sammanlagt.

Det enda jobbiga är ju mörkerkörning då jag ogillar det nått så fruktansvärt,
mitt mörkerseende är inte helt bra,
eller jag blir lite rädd att jag ska missa att det plötsligt kliver fram något djur på vägen.

Jag blir trött i ögonen och jag tycker det är jobbigt,
men YES jag fixade det.


Ett hus längst vår väg...


Inte världens bästa foto,
Elin försökte fånga renarna medan de gick över vägen,


Det är ju så här,
antingen accepterar jag att jag inte kan styra över mitt eget liv,
att jag är beroende av J och låter honom fortsätta bestämma.

Att klaga å gnälla gör ju ingen människa glad,
det är dax jag tar ansvar och tar tillbaka mitt liv.

Alternativet är ju att bli besviken på mig själv,
känna mig instängd och få ännu sämre självförtroende.

Om jag försöker och jag ställer rimliga mål växer jag som människa.

Att växa som människa – är att vidga bekvämlighetszonen


Jag är galet trött å har värk i kroppen, speciellt axlar å nacke,
men jag är sjukt nöjd, jag fixade det.

Skickat från min iPhone

13 kommentarer:

Annie sa...

Du är så himla bra :)
Tycker det var riktigt bra gjort av dig>3
Du ska verkligen känna dig stolt över dig själv!

Kramar*

Lapplandsjäntan sa...

Superkul att utflykten blev av för er! 😀 Det är ni mer en värda. Skönt att höra att det gick bra efter vägen också. Hoppas du får ta en välförtjänt vilodag imorgon så spänningarna i backe osv släpper lite 😘 Kan även rapportera att vi hade en toppen kväll med den andre Jerry 😎 och den bästa J sitter i bilen på väg hem till er 💕

Lapplandsjäntan sa...

Nacke ska det såklart stå

"LillaSyster" sa...

Bra gjort! Du hade ju två extra ögon med dig iform av Elin. Det är lika bra att lära upp henne nu på att spana efter djur med kanten och att hon säger till om hon ser något, då är det ju bara att lätta lite på gaspedalen. Himla bra beslut du tog =) Sträck på dig och va himla så stolt! Kram

ullie sa...

Man spänner sej när man kör speciellt ja när ja kör i mörker som du avskyr
Men Guuud så duktig du är!!!! Heja dej du kan du vågar det vet vi ju nu
Sen kanske mer ont men ibland är det värt allt

Skickar kram o hoppas du inte får för ont nu sov så gott vi hörs ju kramar

BP sa...

Det här var nog ditt bästa inlägg EVER! F*n så stolt jag över dig!!! Å där ska du veta att jag heller inte kör i mörker (har undvikit det sedan jag var ungefär 30 och disgnostiserades med ögonfel). Å att möta renar - usch! Men som Obama sa "We can" och du KAN, verkligen.

PS. Har då inte tyckt att J STYR ditt liv. Anser att han gör vad han vill och att du servar honom, vilket kanske är "naturligt" om man är hemma. Men att vara sjuk och att vara hemmafru är en STOR skillnad!!! Du är på väg att fatta det.

Yes tjejen - GO FOR IT! Ja, jag vet att man inte aka använda versaler i kommentarer/e-mail. Men här kan jag liksom inte låta bli. DS.

BP sa...

Glömde ju säga - eloge till Elin som tog bilden med renarna! Bra gjort!!!

Veiken sa...

Hurra för dig! Ta tillbaka ditt liv, bit för bit. Ett steg i taget och snart är du där! Ett härligt inlägg från en stark kvinna med insikt! Stor kram

Ama de casa sa...

Så starkt gjort av dig! Helt rätt tänk och helt rätt väg att gå. Ja rätt väg att köra också, såklart :-)

Själv kör jag inte bil ALLS nuförtiden, fast jag verkligen älskade att göra det när jag var yngre. Feg är bara förnamnet. Men jag är en hejare på att vara codriver ;-)

znogge sa...

Riktigt bra jobbat av dig. Vi klarar mer än vad vi tror och det är bra att vi vågar utmana oss själva! Det är onekligen en stor fördel att inte vara beroende av andra människor hela tiden för det finns en uppenbar risk att man hamnar i underläge...

Kram

Ami sa...

Heja dig! Jättebra av dig :)
Jag gillar inte heller att köra bil...och absolut inte när det är halt och mörkt!
Kram

Nilla sa...

Heja dig. Kram

Therese sa...

Men HÄRLIGT Åsa!!!! Va stolt och njut av detta som onekligen visar att du kan! 👍🏻👏🏻🌷 kramar!!!