lördag, januari 02, 2016

I sanningens namn


Sedan mitten av december har jag ätit typ allt jag kommit över... eller jag har ju valt det jag tycker är gott och vill äta, sedan har jag ju överätit vissa go' saker.
Jag har lagt märke till två saker de här sista dagarna... ja helt ärligt har det nog pågått längre tid men jag har inte uppmärksammat detta förrän nu de senaste dagarna.

För det första har jag ju återgått till min ovana att äta mackor,
även om jag väljer glutenfritt eftersom det passar min tarm bäst, så ger ju denna ovana utslag på vågen åt fel håll, jag går ju upp i vikt eftersom jag äter för mycket och rör mig typ ingenting.





Men det jag reagerar på och gjorde mig uppmärksam på min felaktiga kost/matvanor är faktiskt detta konstanta sug, jag är inte hungrig,
men jag har ett sug efter något att stoppa i munnen, något att äta,
i mitt fall behöver det ju inte vara godis, choklad, glass eller chips... nä jag väljer lika gärna ett par mackor med bregott, behöver inget annat pålägg.

Nu är det kanske bättre att överäta mackor,
men bra är det då inte,
jag känner ju på de jeans jag har på mig nu att midjemåttet har ökat.

Jag har ju under de senaste veckorna haft mer huvudvärk, mer fysisk värk och jag är tröttare,
mitt tålamod är helt obefintligt och jag mår psykiskt sämre,
jag mår helt klart dåligare  då jag tillåter mig att frossa.

I eftermiddag ska vi äta hos mina föräldrar,
det blir typisk "mamma-mat", a' la Norrland.

Mat som jag gärna äter då det blir mycket sällan,
men samtidigt är det mat som jag mår sämre av.

Frågan är ju hur långt jag har tänkt detta ska få pågå,
jag hade tänkt äta fritt fram till dess Elin början skolan 11 januari,
men som sagt... är det värt att må sämre å öka viktmässigt bara för att få äta vad jag vill.

Hur som haver så blir det "all in" hos mina föräldrar,
min mor har gjort denna mat som vi ska äta idag i princip för min skull,
om jag då inte äter är det ju nästan som att ge henne en käftsmäll.

Men... kanske blir det återgång till striktare matvanor och mer åt LCHF hållet från och med måndag,
som sagt är det bättre att få äta mackor, kolhydrater, socker och annat som egentligen min kropp inte mår bra av än att hålla mig på den smala stigen och kanske må mindre dåligt.

Det är kanske läge för kostomläggning och promenader.




I sanningens namn... bara att se till att välja rätt.

8 kommentarer:

Decdia sa...

Jag är helt galen i kolhydrater, det finns nog mycket att tjäna på att skära ner på det... både för mage och vågen. Men det är ju så gott.

Ama de casa sa...

Jag har också slarvat nu på sistone. Bör ju undvika kolhydrater och socker för att min blodsockernivå ska hålla sig i skinnet...
Jag SKA bättra mig. Snart...
Kram

Freja sa...

Jag och dottern såg Scans reklamfilm om hur en gör en god korv och det fick oss att vilja testa vegetariskt i en månad. Nog inte Scans tanke med reklamfilmen, men vi ser fram emot att testa om vi klarar att avstå från kött...

Ami sa...

Vi gillar också mackor, men kolhydrater är inte bra för magen och vikten :(
Men det är svårt att lägga om hela sin kost. Man får ändra lite i taget :)
Kram

"LillaSyster" sa...

Ät och må bra! Och då rätt saker☺

ullie sa...

va som du är o som du mår bäst utav. va gör lite extra kilo ? Bara du e pigg o mår bra. sen att man kanske inte Bör sätta i sej är en annan sak men ärligt nä ja orkar inte ens bry mej som det e just nu .. men man ska göra som man själv tycker e bäst inte som någpn annan :D

ha ha ja vet du det e ju det att man till slut blir "blind" för visa skaer man bara tänker jaha det blir väl bra då .

Har ju haaft grått en längre tid i stora rummet o nu övergått till beige som ja fastnat för så ljusa soffor kanske blir bäst men ja man vet inte va det väl blir i slutet ha ha om det ens blir något det närmsta.

skickar en stor kram o önskar en fin söndag

znogge sa...

Jag avundas människor som kan äta nästan vad som helst och må bra av det på alla plan. Min smala lycka är väl att jag ogillar julmat och tappade 2 kg över juldagarna bara därför. Förmodligen plus två efter nyår men i alla fall ingen ökning. Men nog sjutton är det orättvist...

Samtidigt så så ska man trivas och må bra också...

Kram

Veiken sa...

Vi människor är allt konstiga. Vi äter det vi inte mår bra av och kan liksom inte sluta fast vi vet! Jag är likadan som du när det gäller sug och mat! Tyvärr! Trösten är väl att man inte är ensam! Kramar