fredag, juni 08, 2018

Vem är det som går och går...


Även om det i praktiken är rätt omöjligt så i teorin inbillar jag mig att det finns en chans 😉 vem vet liksom... kanske klarar jag mitt mål #100 promenader till midsommarafton.

Ett mål som är lite väl enkelt är #20pass (promenader) i juni, det blir nästan lite fånigt 😏
jag har i alla fall gjort elva av tjugo så här långt.


Förra veckans stegande blev något sämre än veckan innan...
9046 steg var snittet 21 - 28 maj,
kan väl möjligtvis ha ett samband med mitt för tillfället sämre mående, 

#45/100



#46/100

 

 

#47/100


 

 #48/100 

 

 

 

#49/00

 

 

#50/100

 

 

#51/100

 

 

#52/100

 

 

#53/100

 


#54/100

 


#55/100

 


#56/100

 

 

#57/100

 

   

#58/100

 


Eftertänksamhet och självinsikt

Ett av mina problem, en orsak till att jag mår sämre är min brist på självinsikt, jag har typ två lägen... antingen på och då är det Duracellkanin som går och går så länge batteriet har kvar minsta möjliga energi 😏 sedan kommer krasch och jag faller ihop i en deprimerad hög som känner sig värdelös och helt enkelt bara vill sitta i ett hörn och gråta.

Jag borde vid det här laget förstå och acceptera min sjukdom och inse begränsningar innan jag kört slut på mig själv eftersom det är jag och ingen annan som får ta smällen då energin tagit slut och den ofrånkomliga kraschen kommer... det funkar inte riktigt att tömma alla depåer och gå på ren envishet... även om jag kan komma långt 😉

Då jag avskyr när jag ständigt gnäller och dessutom vet att det är mitt val som är rent åt helsike fel så måste jag försöka få nån ordning på detta och ja hur det ska gå till vet jag inte riktigt.

Det "pratas om skedar"... "skedar" symboliserar den mängd energi man har att förbruka under ett dygn, gör man av med dagens "skedar" och dessutom lånar från morgondagen så blir resultatet därefter... typ krasch, boom, bang 😔


11 kommentarer:

znogge sa...

Jag tror det är ett vanligt problem att man förhåller sig antingen eller och att det är svårt att hitta medelvägen. Kan ta väldigt lång tid innan man hittar den och ibland tror jag inte ens att alla gör det. Bra kämpat i alla fall med alla promenaderna och stegsnittet. Även om du inte når 100 så har du promenerat på bra så fokusera på avklarade rundor!

Kram och god fredag!

"LillaSyster" sa...

Ingenting är omöjligt som Gunde säger..... om det nu inte blir 100 till midsommar så har du gått himla bra ändå! Men det är inte midsommar än och ingenting är ju omöjligt.... Jag tror på dig! Kram

Veiken sa...

Du gör ju så gott du klanmedlemmen dina promenader. Mer kan man inte begära. Ta väl hand om dig! Kram

Annie sa...

Ja det där känner jag igen .. ,)med två lägen.
Du är så duktig med dina rundor :)

Var rädd om dig<3

Sv: Hihi ja jag tänkte samma sak .. .)
Annars kontaktar jag igen,så drygt vänta på svar.
Tålamod är inte min starkaste sida heller ;)

Kram

Veiken sa...

Nu stavade paddan helt själv. Kan med dina promenader ska det vara! Kram

Ama de casa sa...

Haha! Misstänkte att Veiken skulle skylla på telefonen eller paddan, fnissade lite åt hennes tidigare kommentar. Vad hade klanmedlemmen med det hela att göra? :-D

Jag tycker du är huuur duktig som helst med dina promenader! Hur det än blir med målet till den här midsommaren som snart kommer så ska du ge dig själv en ordentlig klapp på axeln och vara stolt!
Kram

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Tycker du är jätteduktig :). En inspiration :)

Nilla sa...

Det är ju inte helt lätt att hushålla med energin när den dyker upp. Jag är ju lite samma skrot och korn som du ;-) Kram

BP sa...

Du är alldeles för hårt mot dig själv! Kan väl börja med att du är otroligt duktig på att ta dina promenader. Men det är ju faktiskt inte ditt fel att Åsele låg begravt under fyra meters snö och att sedan allt hände med din pappa. Så om jag vore dig å skulle jag vara rättvis mot mig själv och förlänga perioden till den 30 juni. Schysst och rättvist enligt mig.

Än en gång, det var ju inte ditt val att din pappa drabbades av cancer, opererades och dog med allt vad det innebar både före före och efter. Å det säger sig ju självt att "det gick ut över dig". Då du verkar vara den enda som "alltid finns till hands" så gjorde/gör du det du måste. Å vad hade du för val? Inget, absolut inget!

Du gör så gott du kan. Japp, du betalar ett pris för det. Varje gång, vilket du är väl medveten om. Men med tanke på de senaste månaderna så hade du liksom inget val.

Men nu kan du väl kanske andas ut en aning. "Take it easy before you go crazy" liksom. Nu kan du kanske börja lyssna på din kropp igen, om du inte vill krascha alltså. Å det vill du inte.

Nu har du ett val igen. Välj rätt! Du kan ju! Det har du ju skrivit om här på bloggen. Dags att minnas dina fina inlägg där du märkte av ett betydligt bättre mående!

Ger dig en varm styrkekram på vägen! Du klarar det där!!!

Ullie webersköld sa...

jaha då e vi tvillingar duracellkanin det e ja säger min läkare sen ramlar ullie i en hög säger hon o ja så e det ju

ernst är bra med som du lite för mycket o alla fina saker för dyra även i fall de e fina o ja vill ha dem =)

orkade för de skjutsade mej nästan ända fram så det gick bra va så mysigt
kramar om

Lena i Wales sa...

Känner igen detta, full tös och krasch. Alltför vanligt.
Jag har med åren lärt mig det ganska bra, men det har varit en lång väg dit. Idag unnar jag mig lite vila under dagen och ifrågasätter mig varje dag varför jag gör det och det. Det hjälper. Jag är ingen supermänniska.
Lycka till!