fredag, maj 04, 2018

Onsdag och Torsdag


Helt otroligt att två dagar, 48 timmar kan vara så otroligt långa... 
typ en vecka fast som sagt bara två dygn.

Onsdag tillbringade jag delvis på Sjukhuset i Lycksele då jag var med min mor dit, själva sjukhusbesöket blev positiv då det faktiskt finns hopp... nya möjligheter.
Efter det jag skjutsat hem min mor så var jag hos pappa ungefär så där en timme... 
han var trött, vi pratade lite, han frågade hur det gått för mamma på Sjukhuset och ifall det det varit nå djur efter vägen, pappa är orolig att det ska hända något då jag är ute å kör bil.
Vi tittade på tv en stund, programmet Veterinärerna på TV4 och lokala nyheter, 
vi pratade lite om det vi såg...

Igår torsdag så var det meningen att pappa skulle klippa sig, han ville klippa sig i fredags förra veckan så jag ringde Anny som hade möjlighet att komma å klippa honom igår kl 13.
Nu blev det icke så, min far orkade ej... trots god hjälp av personal fick vi inte honom på benen så han kunde sätta sig i rullstolen.
Anny väntade i drygt 20 minuter innan vi bestämde vi tar det en annan dag - troligtvis aldrig - för det gick absolut inte även om pappa gärna ville.
Pappa har alltid varit noga med sitt hår, han har de senaste 20 åren klippt sig typ var sjätte vecka och nu har han icke klippt sig sedan slutet av februari.
Efter detta jobbiga att försöka ta sig upp ur sängen och på benen blev min far 
otroligt trött och helt slut på.
Han var virrig och osammanhängande, hans kropp håller på att stänga ner.
Blodtrycket är lågt och han har haft blodtrycksfall, 
han vill inte äta och igår vägrade han att dricka...
Pappa säger att det gör ont i halsen, han har problem att prata, typ viskar...
Han hostar och rosslar mycket.
Då vi gick så sov pappa, han sover mycket, egentligen mest hela tiden.

Vid 16.45 ringde Sköterskan från min fars boende å ville jag skulle komma rätt snabbt då dem var orolig för min far.
Vi, jag å min mor, kom dit vid 17tiden å satt nästan tre timmar, då vi gick var läget stabilt, jag hade fått i pappa lite vatten och han var "piggare" än tidigare under dagen.
Då jag ringde å kollade läget vid 21.30 var det lugnt.

Skulle överdriva om jag påstod att jag sovit speciellt okey i natt,
då jag inte vågade ta mina smärtstillande värktabletter eftersom ifall jag skulle behöva köra bil ville jag ej vara drogad så har jag förutom oro och ångest även haft en värkande, 
protesterande kropp som hållit mig vaken.

Nu ska jag ringa min fars boende å höra om allt är under kontroll...


11 kommentarer:

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Så sorgligt att läsa :(. Jag berörs starkt av din berättelse, och tycker även att det är fint att du skriver om allt. Din kärlek och omtanke för dina föräldrar skiner så starkt här i bloggen. <3

znogge sa...

Sorgligt att läsa om din far men det är nog så att hans kropp håller på att stänga ner och visst är det tungt. Men er kärlek till varandra är så tydlig så ni får fortsätta med att finnas till och stödja varandra. Jobbigt att du inte kan ta dina smärtstillande men det är nog ett klokt beslut när läget är som det är.

Kram och ha det så bra som det bara går <3

Nilla sa...

Så tungt att din pappa är så svag. Kram <3

Ami sa...

Jag förstår att det känns tungt för er att bara se på utan att kunna hjälpa.
Men jag tror att din far känner sig trygg när han vet att ni finns hos honom.
Många kramar till dig

Annie sa...

Så jobbigt och tungt för er :(

Massor med kramar till Dig<3

Martina Olsson sa...

Hej!
Tänkte bara passa på att tipsa dig lite snabbt om att du just nu har chansen att vinna en letterboard (du vet, en sån där svart tavla med medföljande bokstäver som du kan skriva vad du vill på som syns över heeela Instagram för tillfället, haha) i min blogg. Intresserad? Klicka på länken nedan för att vara med och tävla! Vill även passa på att önska dig en superduperfin helg <3
https://martinaolsson.myshowroom.se/75572/tavling-vinn-en-letterboard/

"LillaSyster" sa...

Jobbiga timmar. Tur i oturen att du har nära till honom. Hoppas att livsviljan kommer tillbaka. Tänker på dig. Kram

Veiken sa...

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det ni går igenom nu är bland det tuffaste man kan vara utsatt för. Jag skulle vilja hjälpa dig, men det enda jag kan göra är att skicka så bra vibbar som möjligt! Kramar

BP sa...

Livets slutskede är inte roligt. Inte roligt alls. Varken för din pappa eller för dig och din mamma. Tänker å mycket på dig och även din mamma. Det är hemskt vad ni får gå igenom nu. Det låter hårt och hemskt, men jag hoppas att det går fort för er alla. Ett något sådär värdigt slut utan utdraget lidande är ändå det bästa.

PS. Min pappa blev 93. Inom loppet av 6 veckor gick han bort. Ett halvt år senare var det min mammas tur. Det tog fyra veckor. Det tycker jag är något sådär "värdigt".DS

Ullie webersköld sa...

åhh gumman jobbigt att läsa o man tor det kanske börjar bli mot slutet men det är så jätte jobbigt att vara i just det läget o ja skickar mina allra största kramar till dej
va rädd om dej vännen så du orkar o ta din medicin så du klarar dej <3
vi hörs då kram kram

znogge sa...

Läste att din käre far har gått bort. Beklagar verkligen sorgen och tänker på er alla <3

Varma kramar