lördag, april 14, 2018

Egentligen så borde jag kanske...


Med tanke på att jag har en viss erfarenhet av krasch och sämre mående så borde kanske det falla sig naturligt att jag då tänkte efter före och i alla fall försökte göra det så bra jag nu kan.
 
Men icke.
 
Nu kanske Ni funderar på ifall jag blivit helt galen.
 
Men icke.
 

 


 
Vad jag syftar på är att jag som mycket väl vet att jag är eller rättare sagt mår som jag äter eller ska jag säga förtjänar 😏  

Alltså borde jag nu då livet verkligen är en upp å ner och kräver att jag står på benen välja att äta rätt och undvika det som jag faktiskt vet gör att jag mår sämre.

Men tror Ni att jag gör så?

Nej, tyvärr... jag gör typ tvärtom.

Av nån anledning väljer jag i huvudsak kolhydrater i form av det minst nyttiga jag kan välja.

Jag som faktiskt lyckats hålla mig från gluten och socker i drygt fyra månader och bevisligen mått bättre men nu när det blir tung och jobbigt jo då återgår jag till det mest lättsamma,
jag har två alternativ, inget av dem tillhör de bra valen...
antingen så äter jag ingenting på hela dan utan går på kaffe och ren vilja,
eller så äter jag liksom en utsvulten råtta allt jag kommer.





Att jag tillbringar mer av min vakna tid hos mina föräldrar än jag gör hemma gör att jag känner mig ständigt på fel plats, är jag hos min far så känner jag av de outtalade kraven att jag borde vara hemma med Elin och se till både hem å hundar, J jobbar och är hemifrån både vardag och helg.

När jag är hemma så har jag noll energi och orkar knappt mer än det jag verkligen måste.

Då jag nu vet att jag faktiskt behöver orka så borde jag ju begripa hur viktigt det är att jag äter mat jag mår bra av och att jag försöker hinna med mig själv och kanske klarar av att ta mig ut på en promenad med the dogs nån gång under veckans sju dagar.

Vi har haft toppenfint väder men jag har knappt varit utomhus annat då jag gått ut till bilen, från bilen och in... yes det är inte riktigt så man tankar sol-energi och fyller på med D-vitamin.

Igår kväll ansåg J att om min far krävde så mycket vård, omsorg borde vi försöka få in honom på Institution, nu är det varken lätt ett lätt val eller ens vårt val, om pappa icke vill hemifrån är det svårt, känslomässigt svårt att tvinga honom och för att få en plats för honom krävs en Vårdplanering och synnerliga skäl som Biståndshandläggare godkänner.

Nu tar vi en dag i taget.



7 kommentarer:

Ullie webersköld sa...

ja det är ju svårt att få dem att välja boende men ja ja tycker ju att hemtjänsten ska avlasta dej du ska inte göra så mycket mer än bara bara där för han . ja vet att man vill men ta inte ut dej o du ska må bättre va rädd om dej fina vännen <3
fick ni mera tjänst tid nu då eller va sa biståndshandläggaren om han ska va hemma? inget lätt val

kram fina vännen njut me elin idag kanske hos C o bli ompysslad lite pussar kramar

"LillaSyster" sa...

Oj,oj, oj. Nu har jag läst ikapp....jag var bortrest torsdagseftermiddag till fredagkväll. Här har det hänt både massor och mer. Jag blir inte klok på den läkaren, han borde gå en charmkurs och en kurs i hur man lyssnar och svara på det de anhöriga och patienter frågar/ vill veta. Att ge vettiga svar är väl det minsta man kan begära. Jag håller nog med J lite, du ska inte behöva sköta allt där hemma hos dina föräldrar, hemtjänsten får öka på sina timmar så att du kan "sköta" din familj och ditt mående. Du ska bara behöva vara anhörig. (Sen förstår jag att du vill göra allt för din pappa, men du behöver nog hitta någon balans där) Maten.... tja jag hoppas att någon i din närhet kan tänka sig att göra lite matlådor till dig som passar din kosthållning, för äta måste du ju för att orka med detta tempo och tvära kast mellan hopp och förtvivlan som sjukvården ger dig. Annars får du laga "din mat" till hela familjen så får de snällt äta det tills det lugnat ner sig.
Ta hand om dig vännen! Kram

Veiken sa...

Kan inte din pappa få fler timmar hemtjänst så att du blir avlastad. Du håller inte hur länge som helst. Jag hoppas verkligen att det blir någon form av lösning för hela familjen så att alla kan må bättre! Stor kram

Nilla sa...

Det är fullt naturligt att du dras till kolhydrater mm när kroppen skriker efter snabb energi <3 Jag förstår att du känner dig otillräcklig när du behöver vara hos din far så mycket men du kan ju inte vara överallt och hjälpa alla. Kram

BP sa...

Håller helt med Nilla. Minsta möjliga motstånd är det som gäller för dig just nu. Troligen även ett tag framöver. Så då är det bara bita i det sura äpplet och må sämre ett tag, tyvärr. Eller så lagar du "din" mat till familjen helt enkelt. För mat måste du ju (tyvärr) laga ändå verkar det som. Då kan det lika gärna vara mat som får dig att må bättre.

Institution låter hemskt! Din pappa är ju inte omyndigförklarad så det är ju han som bestämmer antar jag. Han kanske inser att hans dotter snart inte har nå't liv längre och ändrar sig.

Efter allt jag läst om din pappa och allt du som superwoman står i, vet jag att jag inte vill bli gammal och/eller sjuk. För jag har inga anhöriga som kan ta hand om mig. De skulle nog inte heller vilja antar jag;-)

Många styrkekramar!

Ullie webersköld sa...

ja gumman ja säger som innan ja vet att du vill så det är inget me det . bara rädd så du inte tar ut dej o du ramlar ihop <3 ta det som du orkar det andra säger du till om hjälp ok ?
usch känner mej som en gnäll tant .. är bara rädd om dej <3 <3 jobbar ju i det så vet hur det är

Ama de casa sa...

Ja fy vilken situation ni alla sitter i... Men du. Du MÅSTE tänka på dig själv också. Var rädd om dig!
KRAM!