söndag, april 22, 2018

Att ta beslut, men ändå inte kan bestämma


Livet är just nu verkligen allt utom roligt, det är mest psykiskt jobbigt men det tar ändå även rent fysiskt... kroppen orkar inte längre hålla ihop utan protesterar hej vilt.


Fredagsbukett från C, förutom att jag fick en fin bukett så torkade hon även köksgolvet 💖
Andra fredagen hon städar här hemma å dessutom fick jag ju blommor även förra fredagen 😊

💖tack💖 

 


Den här lille filuren är en tröst i bedrövelsen,
då J köpte honom åt mig var det för att jag skulle bli glad...


Ett av de fina gamla hus som finns kvar,
detta är gamla Tingshuset.


I fredagskväll då jag körde hem vid 20tiden från AVA såg himlen ut så här.



Att ta beslut, men ändå icke kan bestämma något


Snarast möjligt, eventuellt i morgon eftermiddag ska vi ha en  Vårdplanering,
det är dags för den långsiktiga lösningen på problemet min pappa 😔

Vi vet inte riktigt hur det blir med någonting och vi har inte kunskap eller erfarenhet.
Att ta ett beslut, göra en bedömning är inte enkelt.

Min mor mår inte bra, hon är så klart orolig, stressad och far illa av situationen,
att ha skyldigheter men inga rättigheter i sitt eget hem, att behöva anpassa sig och finna sig i att andra okända, utomstående bestämmer och kanske egentligen är det mest jobbiga denna maktlöshet, att inte veta varken varför vissa saker händer.

Om vi säger som så - gör mot andra som Du vill andra ska göra mot Dig - det är ju inte många som skulle känna sig bekväma med att vilt främmande människor invaderar ens hem och börjar säga åt personen som sammanlever ihop med den sjuke,
den utan vårdbehov att hen ska göra si och så.

För vem av oss vill ha tvätt, typ täcken, påslakan, lakan hängande på tork i tv-rummet?

Men nu ska vi - min mor och jag - ta ett beslut och bestämma... vi ska alltså bestämma men ändå har vi inte några rättigheter, för det är så här att om vi säger att pappa ska bo hemma så ska Biståndshandläggare och Hemsjukvården ta ett beslut och göra en bedömning.

Om vi handlar mot min fars vilja - han vill hem - och säger att han får stanna på AVA eller på annan form av Institution eftersom min mor mår dåligt och icke orkar så ska Biståndshandläggare ta beslut och göra en bedömning om detta.

Så jag undrar... varför ska vi - mamma & jag - göra en långsiktig planering då vi inte ens kan bestämma vad som händer med min far från dag till dag då t ex Hemsjukvårdens sköterska bestämmer att min far ska bli inlagd på AVA utan att vi ens förstår varför.

För som sagt var, vad jag har förstått fanns ingen medicinsk bedömning bakom beslutet att lägga in min far på AVA i tisdags.


För att göra allt om än mer rörigt så fick min far eventuellt magsjuka igår... YES eventuellt, dem håller honom just nu i karantän för att han icke ska smitta ner någon annan, min far kräktes igår mitt på dan å sedan har det varit lugnt, men med tanke på min mors möjliga magsjuka är dem väldigt försiktiga så att de ej riskerar ett magsjukeutbrott på AVA.

Då min far har frågat efter mig,  att prata i telefon med honom går icke då han pendlar mellan virrig och klar typ var tredje minut när det är som värst,  så jo trots denna eventuella risk för magsjuka ska jag gå upp till min far nu vid 13tiden och hålla honom sällskap en stund.

Det är ju självklart att dagarna blir extremt långa å trista då han ej får lämna sitt rum eller se andra människor utan sitter där helt ensam å själv.



10 kommentarer:

znogge sa...

Den dagen min mamma släppte in hemtjänsten över tröskeln så kände hon det som hon förlorade makten och kontrollen över sitt hem. Sorgligt men sant och jag förstod henne mer än väl.

Vårdplaneringen ska göras utifrån din fars behov men även önskemål ska beaktas. Det är inte du eller din mamma som ska behöva välja. Hoppas det blir ett bra möte för jag har tyvärr erfarenhet av båda delarna. Hur som helst så blir din far säkert glad för ett besök i dag. Lite säkerhetsavstånd och god handhygien så behöver ni säkert inte bli smittade.

Kram och god söndag!

Veiken sa...

Ni lever ju i ett hemskt vacuum just nu. Finns det inte möjlighet att din pappa kan får växelvård. Lite som att ha kakan och äta upp den. Det blir lite avlastning för den som bor hemma. Samtidigt kan din pappa vistas hemma i korta perioder. Stor kram

Annie sa...

Förstår dig absolut. Så jobbigt för er alla ..<3
Massa kramar till dig!

Sv: Ska absolut fira mer en annan dag ..<3

"LillaSyster" sa...

Snällt av C att titta förbi med blommor och städhjälp! Ge henne en kram från mig - hon lever efter: Det du vill att andra ska göra för dig.....osv
Rätt beslut att åka till pappa, jag tror inte att det är magsjuka han har, men jag förstår att de isolerar. Jag hoppas och håller tummarna för att ni får en bra vårdplanering.
En stor kram till dig med!

Nilla sa...

Jag avundas er inte. Hur ni än vänder er har ni liksom rumpan bak eller kanske till och med bar :-p Underbart att du har C som finns där och stöttar och uppmuntrar. Kram

Ami sa...

Jag förstår verkligen att ni känner er helt maktlösa. Usch så jobbigt för er :(
Så snällt av C att komma hem och hjälpa dig och muntra upp med en fin bukett.
Hoppas det blir ett bra vårdplaneringsmöte! Jag håller tummarna!
Kram

BP sa...

Säger bara Catch 22. Kul dock att C försöker muntra upp dig och hjälper till hemma. Nå't litet ljusglimt där i alla fall.

Vårdplanering och alla dess "byråkratiska" och politiskt korrekta uttryck ger jag inte mycket för om jag ska vara ärlig, speciellt inte i den situationen som din pappa befinner sig i just nu.

Tycker att det är helt rätt att du åkte till AVA idag. Håller med LillaSyster. Varken din far eller din mor har magsjuka, men jag förstår också AVA att de tar det säkra före det osäkra. De har ju inget val.

Är det en idé att ta kontakt med den empatiska läkaren igen?! Vad tror du?

Hur ni än gör eller är tvungna att göra så hoppas jag fortfarande att det blir bra för din stackars pappa. Tusen-plus styrkekramar!

ullie sa...

åh han herre gud hade ja kopierat o tänkt ha i dag eller så ja jag kanske norpar den ändå =) <3
usch gumman ja bara lider me dej då ja läser ja ve j hur det är o så jobbigt för anhöriga som lider mera. baörjar han bli dement? det är ännu mra jobbigt hur det går me din mamma

skickar en stor kram fina <3

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy det är så bedrövligt rent ut sagt. Förstår inte hur detta kan ske. Jag skulle så gärna vilja ge dig en kram <3

ullie sa...

såg du min lånade bild ? <3 passade så bra tyckte ja me <3 tack

usch gumman ja förstår dej när allt är så jobbigt man orkar inte o kroppen säger i från tråkigt nog å man behöver den

nej inga sommar blommor än vågar inte regnskurar o lite sol mot kvällen blev det i dag o et sjön till 9 gr helt plötsligt från 22 så ja du fattar

usch hoppas det blir lite bättre för oss snart vännen <3 kramar om