torsdag, april 19, 2018

Att bli gammal å sjuk är ett rent helvete - kan man undvika detta så är det verkligen bäst



Alltså jag vet inte eller rättare sagt jag förstår inte.

Min far kom hem förra i fredags mitt på dan och mådde bättre än han gjort tidigare,
det är ju självklart att om kroppen är helt uttorkad mår man inte speciellt okey,
sedan var det ju lite tjorvigt under helgen då pappa mådde till å från sämre,
men han var ändå pigg och åt bättre än han gjort sedan långt före jul... vilket kan haft bidragande orsak till att han mådde något sämre.

Under natten till måndag och natten till tisdag behövde Hemtjänsten ej rycka ut under natten då min far fixade "tömning av stomin" själv.

Så tisdag... ja då kom en ny kvast och sopade rent 😏

Plötsligt blev det snabbt bestämt att min far skulle läggas in på AVA och varför ja det verkade ingen egentligen varken veta eller förstå.

Fortfarande var Sjukhussäng på tapeten 😔 men Arbetsterapeuten mätte höjden på mina föräldrars befintliga säng som är tio centimeter högre än en vanlig noral säng och då ansåg hon att det var okey, ingen ko på isen och mina föräldrar skulle få fortsätta att samsova.

Så igår onsdag mådde min mor rejält dålig och var akut toa-beroende,
hon var trött och dagen tillbringade hon omväxlande med att sitta på toa och ligga å sova.




 

Då blev det bestämt att min far skulle bli kvar på AVA till måndagseftermiddag.

Fortfarande så funderades vad dem skulle göra för att min fars stomi icke skulle läcka,
det planerades att åtgärda detta problem...

 

Idag var min mor till läkaren efter ha funderat hit å dit... hon ringde så klart först och bad om råd å dem som nu har kunskap ansåg att det ej var magsjuka utan hon skulle in på undersökning.

Då min mor varit klart hos läkaren så kom hon upp till AVA där jag satt hos min far,
när läkaren som gick ronden p AVA upptäckte mamma blev det frågor, funderingar och missnöje, dem hade ju bestämt utifrån magsjuka å om min mor nu var så pigg att hon "sprang omkring" på AVA så kunde ju inte min far behöva vara inlagd...

Min mor fick typ diagnosen "gått in i väggen", stress, oro och inte kunnat sova har helt enkelt gjort henne sjuk... läkaren ordinerade vila, bra mat, lugnt och ro.





Nu var det ju de med minst empati som gick ronden,
det skulle vi ju veta att pappa kunde ju icke ligga där bara för att mamma var sjuk, att hon mådde kräkilla å var dålig i magen var typ ingen anledning.

Så nu blev det prat om korttidsboende och långsiktig lösning på problemet pappa.

När jag skjutsade hem min mor å hjälpte henne in å såg till att hon åt lite upptäckte jag att jag hade ett missat samtal från Kommunens Hemsjukvård, jag ringde upp och Hemsjuksköterskan började med att hon faktiskt ringt både mig å min mor å ingen av oss svarade...

Nää precis... jag var ju på AVA hos min far och mamma var på läkarundersökning.

Jag undrar... måste jag och min mor vara tillgängliga 24 timmar dygnet då vi vanligtvis bara kan nå dessa människor under telefontid?

Nu var denna Hemsjuksköterska upprörd, hon ville icke lyssna på mig utan sa åt mig att vara tyst... kan väl kort sagt säga att det är det dummaste nån säger åt mig... jag är inte den som håller käft och säger ja och amen utan att få uttrycka min åsikt.

Jag kände mig hotad, ja det finns icke något annat ord som passar bättre...
Hemsjuksköterskan sa att om vi icke ställde upp och gjorde som vi blev tillsagda skulle vi ej få hjälp. Men hallå liksom vi kan ju inte bara lägga oss platt å bli överkörda då det inte blir bra för dem två som är de som är mest inblandade nämligen mina föräldrar.

Kvinnan till å med drog upp detta med sängen och menade att ifall mina föräldrar ej gick med på att byta till en sjukhussäng - som arbetsterapeuten nu sagt inte var nödvändig - skulle min far icke få hjälp av Hemtjänsten då det blev olägenhet för dem att sköta min far.

Nu sker typ 80% av skötseln av min far som Hemtjänsten utför inne på toaletten.

Det kan komma att ändras... ifall dem får stomiplattan att hålla tätt så behövs det två besök på mindre än 30 minuter i veckan som utförs i sängen. Ingen av oss vet vad som händer i framtiden, inte ens vad som händer på måndag eller på torsdag nästa vecka.

Att hota med att dra in hjälp ifall mina föräldrar inte gör som dem blir tillsagda i sitt eget hem är fruktansvärt, för vad jag vet har dem icke gjort något brottsligt, de är ej omyndighetsförklarade utan det fel dem begått är alltså att dem är gamla och att min far är sjuk.




Nu ansåg Hemsjuksköterskan att vi - Hemsjukvården, Hemtjänsten och nånting annat samt jag å mamma - skulle ha ett möte hemma hos mina föräldrar i morgon,
nej det går inte... jag anser att då min mor nu är dålig i magen, akut toa-beroende, hon är trött och mår skit... ska hon då behöva ha en massa främmande människor hemma hos sig som utan hänsyn ska bestämma hur mina föräldrar ska anpassa sig.

Vi bestämde preliminärt ett möte på måndag.

Jag har aldrig i min vildaste fantasi trott eller kunnat drömma om att man som gammal och sjuk är helt skyddslös, att man varken har bestämmanderätt eller tillåtelse att ha åsikter.

Min mor vill så länge det går ska min far få bo hemma,
eftersom pappa blivit virrig till å från vill vi icke att han ska flyttas mer än nödvändigt,
det räcker om han är hemma och vid behov blir inlagd på AVA

Eftersom det sas att han har ett VIP rum på AVA och alltid fick komma dit då det behövdes kan jag inte riktigt förstå varför dem nu plötsligt ändrar sig och säger nej nu ska han inte få bo här längre, nu slänger vi ut honom eller rättare sagt flyttar han till ett annat tillfälligt boende i väntan på att min mor ska må något bättre. 

Om det nu utan att vi förstår varför var så enkelt att flytta pappa hemifrån till AVA utan egentligen någon anledning så borde han kunna få ligga kvar ett par extra dygn så mamma kanske mår lite bättre, att prata om en långsiktig lösning på problemet pappa, att det skulle göra att vi alla tre skulle må bättre känns helt galet, det bästa är för tillfället att min mor får lite vila under några dagar och kanske hennes mage stabiliserar sig, sedan då mina föräldrar vill vara tillsammans så ska min far självklart hem, att lägga in honom ett par dygn på ett kortis-boende känns ovärdigt.





Jag har nu för andra veckan tillbringat minst 4 timmar om dan hos min far på AVA.
Helt ärligt så vet jag icke hur länge jag orkar kriga, hur länge jag håller ihop... det är inte långt från att jag lägger mig ner, kastar in handduken och bryter ihop.




För tillfället så tillbringar jag omkring 13 timmar i min säng per dygn, jag kanske icke sover mer än runt 10, 11 timmar... men jag är helt jäkla slut på å orkar inte med något eller någon, 
sedan är jag minst 4 timmar på AVA hos min far... de övriga inte fullt sju timmarna som jag typ är vaken delar jag mellan min mor, Elin och hemmet... 
jag kan väl säga att mellan kl 22 - 11.30 gör jag mycket, mycket lite.

Att göra något som jag tycker är skoj... ja helt ärligt så vet jag inte när jag skrattade sist.

Jag orkar helt inte med att umgås med människor längre, jag har inget att prata om,
det enda som snurrar runt i mitt huvud är mina föräldrars situation.

Ifall jag skulle känna efter hur jag mår, ja då lär jag bli liggandes,
det är nära nog nu till krasch... ett snäll och vänligt ord å jag gråter.





9 kommentarer:

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy så tungt :(. Förstår att din mor inte mår bra av allt detta :(. Stor kram

Nilla sa...

Det är inte klokt hur ni behandlas och hur kan man med att behandla gamla människor på det viset. För att man blir gammal och mindre stark är man inte värd mindre än någon yngre stroppig typ. Kram <3

BP sa...

Ja, vet inte vad ska jag säga. Du kämpar/har kämpat som ett djur för din pappa. Och jag förstår ditt tidigare inlägg: ensamt är inte starkt. Inte i den situationen som råder.
Förstår att du är väldigt nära bristningsgränsen. Ärligt talat det vore konstigt annars.
Kan inte ens ge dig goda råd. Kan bara ger dig många virtuella långa och varma styrkekramar.

PS. Ett råd/sista utväg kanske om du orkar, vilket du troligen inte gör att gå till pressen. Det brukar ge resultat. Men som sagt, jag tror inte att du orkar... DS.

"LillaSyster" sa...

Man har inte rätt att hota någon på det sättet. Ja, ring aftonbladet eller någon annan stor tidning - det här kanske behöver lyftas i större utsträckning. Det är dags för din syster att ta ledigt och åka hem och hjälpa till, det är faktiskt hennes föräldrar också, jag tycker inte att du ska dra hela det här tunga lasset själv. Tänker på dig. Kram

Unknown sa...

Jag förstår din situation och förstår att den är jobbig. Men. Jag tror att från hemtjänstens sida så är vårdarsängen till för att de skall kunna ta hand om din pappa på bästa tänkbara sätt. Inte att slänga ut din mamma från sovrummet. Om din pappa har palliativ vård så lär det även behövas framöver om han blir sängliggandes. Så det är bara för din pappas allra allra bästa.

znogge sa...

Jag skakar bara på huvudet samtidigt som jag nickar igenkännande. Minns alltför väl hur min mamma for mellan korttidsboenden. I vår region gäller nämligen att efter 24 timmar förlorar man platsen på korttidsboendet. Eftersom mamma behövde åka in på sjukhuset lite då och då för dropp och liknande fick hon byta korttidsboende fyra gånger. Hur det påverkade en allvarligt sjuk person och oss döttrar vill jag inte tänka på. Problemet i dag är att det finns för få vårdplatser på sjukhusen så därför är målet antingen hem eller korttidsboende. Som patient är man snudd på maktlös och som anhörig kommer man inte alltid så långt även om man strider som bara den. Hemtjänsten och empatilösa biståndshandläggare orkar jag inte ens tänka på. Så gammal är ok så länge man är frisk men sedan... Det är verkligen mycket som väcks till liv när jag läser ditt inlägg.

Självklart ska ni inte behöva vara tillgängliga 24 h/dygn och självklart ska mötet hållas när det passar utifrån din mammas mående. Ja,man kan bli beklämt och ledsen för mindre.

Kram och ha det så bra som det bara går.

Therese sa...

Du/ni har det tufft ❤️ Finns eg inga ord, annat än att jag tänker på dig och hoppas ni ska få landa i en god omvårdnad och värdig sista tid. Kramar

Ullie webersköld sa...

ja förstår dej gumms
skickar en stor styrke kram o massa andra stora kramar hoppas du finner lite styrka
kraaaaaam

Åke sa...

Jag känner helt och hållet igen det du beskriver. Styrkekram.