onsdag, mars 07, 2018

uppdaterar







Det är inte som vanligt då Elin har lov,
detta sportlov blir ju helt annorlunda mot hur vi brukar ha lov,
som jag sa till läkaren igår kom sportlovet lite dumt i år,
det hade på sätt å vis varit lättare om det varit skola/vardag nu då min far är på sjukhuset.

I måndags åkte vi hemifrån vid 8.30 och kom hem tillbaka vid 16.30 å sedan hade Elin karateträning på kvällen så den dagen var liksom snabbt avklarad då energin tog slut.

Igår tisdag så var det en lång väntan...
Elin hade ridning å skulle vara på stallet 11.45 - 13.00 så jag var hos min mor under denna tid.

Kirurgen som opererat min far ringde mig vid 17tiden och informerade om hur det gått,
tyvärr hade cancern varit mer utbredd, spridit sig än vad de sett på röntgen.

Förutom cancertumören som satt i tjocktarmen så fanns även lymfkörtlar med cancer,
dessutom var tunntarmen så skadad att operationen slutade med en "påse på magen".

Då innehåll från tunntarmen läkt ut i magen så får min far antibiotika,
även blodförtunnande medicin ges.

Troligtvis blir han inlagd ett längre tag... hur länge det är vet ingen i nuläget, allt från en vecka till månad, detta beror ju på min fars mående och hur fort han blir återställd.

Igår kväll ringde min far och sa att han tyckte så mycket om mig 💖
Han sa att han var dålig på att säga sådant... men att han tyckte jag var bra 😊

Det kändes positivt, inte bara att han tycker om mig 😏 det vet jag ju, 
utan att han ringde och var både klar å redig, vi var ju orolig hur han skulle må efter narkosen då det tydligen kan påverka hjärnan när man börjar vara gammal, det finns ökad risk för nån form av förvirringsdemens...

Egentligen var tanken att vi skulle hälsa på min far idag,
men då vi fått ytterligare 1 dm snö och det plogas inte förrän snödjupet är x antal dm så ansåg J att jag borde vänta till i morgon, inte för att han misstror mig som bilförare utan för att det hänt väldigt mycket trafikolyckor i vårt närområde och med denna snörök som blir vid ymnigt snöfall finns risken för olyckor hur försiktig jag än är... jag är ju inte ensam efter vägen.

Eftersom vi kanske i bästa fall skulle kunna vara hos min far i en halvtimme ansåg J att det var bättre att vänta till i morgon då förhoppningsvis vädret är bättre och min far har börjat må något bättre och orkar med besök en lite längre stund, att köra bil 2 1/2 timme (2 x 10 mil) i snöoväder för ett max 30 minuters besök är kanske lite dumt... pappa var nöjd att vi inte kom då han tyckte vädret utanför sjukhusfönstret inte såg bra ut å han ville slippa oroa sig.




Idag har jag lämnat Elin på Simhallen och efter det var jag i väg å köpte en ost & skinksallad på pizzerian till min mor så jag vet att hon äter någonting, igår åt hon lite fil och en omelett, det var allt hon orkade tillaga/äta å eftersom hon är tillräckligt mager som hon är lär hon icke klara detta utan att bli sjuk hon oxå om hon inte äter.

Tanken var att hon kulle äta middag med oss här hemma men då hon tycker det är jobbigt,
besvärligt och så vidare tänkte jag att det är bättre med en ost & skinksallad från pizzerian än ingenting. Hon brukar ju tycka det är gott.

Nu tar vi en dag i taget och är nöjda med att min far mår bra utifrån omständigheterna.

9 kommentarer:

BP sa...

Tack för uppdateringen! Det är ändå positivt att höra att din pappa mår hyfsat med tanke på hur omfattande operationen ändå var. Så kul att han ringde dig och berättade hur "nöjd" han är med sin dotter. Fortsätter hålla tummarna att allt går åt rätt håll.

Bra att du sköt upp besöket. Ingen idé att utsätta dig för onödig fara på vägarna.

Kul ändå att Elin har så många aktiviteter på gång under sportlovet, då kan hon skingra tankarna och hålla sig sysselsatt och slipper ha tråkigt.

Å plåthunden är härlig. Vilken min:-)

Anonym sa...

Vilket gott tecken att din pappa ringde och lät lite´ uppåt
trots allt han gått igenom. Han har nog alltid velat säga,
att han tycker om dej, men många karlar av den generationen
har svårt att uttrycka sina känslor. Nu får vi hoppas på en
hyfsad post-operationstid. Det blir nog tufft ett tag.

Håller med BP beträffande Elin och hennes aktiviteter. Good vibes fr
Ruth i Virginia

"LillaSyster" sa...

Det är alltid oroligt med operationer, tro mig jag vet. Det är som sagt bara att ta en dag i taget. Jag håller tummar och tår för att han frisknar till snabbt och att han kan förlika sig med tanken på att det nu blev en påse på magen. Du har ju skrivit att han inte ville ha det, men ibland får man ju inte välja. Tufft för dig som ska sköta om allt, jag beundrar dig verkligen och glöm nu inte att äta själv. Bra beslut att stanna hemma, man brukar ju inte vara så pigg efter op, utan det kan behövas någon dag eller två innan man orkar ta emot besök. Du ta hand om dig och tack för dina ord på min sida. Kram

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Åh fy då :(. Hoppas verkligen de får bukt på detta nu <3. Tungt för er alla och cancer är verkligen en hemsk sjukdom :(.

ullie sa...

usch gumman <3 va ja känner igen det <3 men .. va gullig han e me att ringa så o ja hade nog me tyckt att man liksom känner in hur de mår då man hör rösten . pappa va ju så vimmsig ibland så då fattade man ju

hatar verkligen cancer o alla tummar för din pappa <3
skickar styrke kram finaste du <3

znogge sa...

Skönt att det är överstökat i alla fall. Hoppas att återhämtningen ska gå hyfsat och att din pappa blir väl omhändertagen på sjukhuset.

Kram

Ami sa...

Skönt att operationen nu är över. Nu håller vi bara tummarna att din far ska repa sig!
Många kramar till dig!

Nilla sa...

Vad skönt att han var så pass redig att han kunde prata med dig själv på kvällen. Nu håller vi tummarna att han piggar på sig fort så ni får hem honom. Kram

Ama de casa sa...

Men vad tråkigt att höra att det hade spritt sig... Fasen också! Men OJ vilka fina ord från far din - måste ha värmt ända in i hjärteroten även fast du vet att han känner så.
Nu när Elin kanske får ett lite "stympat" lov, så kanske du kan "trösta" henne med lite korvmojsmat :-)