tisdag, mars 13, 2018

Ibland blir det inte bra ändå




Denna dag går till historien om en otroligt jobbig dag.


Utan att rangordna "jobbigheter" så är jag väldans trött, har huvudvärk, värkande kropp, mår inte så bra... att sedan det är känslomässigt jobbigt gör ju inte nånting lättare.

I går kväll pratade jag med en sköterska på Sjukvårdsavdelningen i Dorotea där min far just då befann sig... ja det har alltså blivit en förändring till idag, nåväl... sköterskan frågade mig ifall jag trodde att pappa skulle lära sig att själv sköta "påse på magen", viket jag helt ärligt inte tror,
vi pratade om möjligheten att pappa skulle få komma hem och då få hjälp från Hemtjänsten, för som sagt... om kravet för att min far ska bli utskriven och få återvända hem är att han klarar av sin stomi själv... ja då lär han bli kvar på institution till han är död.

Vi planerade att jag skulle komma till min far och även träffa läkare idag vid 13tiden. 

Vid 10tiden ringde sköterskan jag pratade med kvällen innan och berättade att nu hade det blivit omkullkastade planer och min far skulle nu få komma till Akutvårdsavdelningen här i Åsele,
vilket pappa hade sagt kändes bra.

Omkring kl 14 ringde en sköterska från Akutvårdsavdelningen (AVA) och informerade mig om att nu fanns min far på plats i Åsele, vi km överens att jag skulle komma på besök 16.30, då borde min far både vara inskriven och fått middag.

Vi pratade - jag och sköterskan - om vad min far vill, eftersom han uttryckt en önskan om Vårdplanering under förmiddagen då han var kvar i Dorotea så kändes det aktuellt att ta upp,
sköterskan här på AVA hade inte så mycket information - jag visste mera eftersom sköterskan i Dorotea berättade för mig då hon ringde om att pappa skulle flyttas.

Som jag förstod vill personalen på AVA gärna observera och se hur patienten verkar må,
hurdant vårdbehov som finns och vilken hjälp som behövs, så dem ville helst ha en, två dagar på sig innan Vårdplanering var aktuell för att ha "lite kött på bena" innan mötet med Biståndshandläggare.

Jag har ju ingen aning om min far har något större vårdbehov förutom hjälp att sköta "påse på magen", men det är inte jag som bestämmer och vad vet jag... även om han klarade sig själv och både tog undan snön och bar in ved, liksom kunde gå in på samhället själv innan han blev dålig,
så kan det vara möjligt det har förändrats, 
min mor är orolig att han ska vara förvirrad och att ha inte ska klara sin personliga hygien själv.

Hur som helst så tog jag med mig mamma och besökte pappa,
han såg liten, tunn och ynklig ut... långt från min pappa,
det märks att veckan som gått har tagit hårt på honom.

Det känns hemskt då han uttrycker en längtan att få dö.


10 kommentarer:

BP sa...

Hänger inte helt med dig här. Förstår att det är tusen tankar som rusar runt i ditt huvud, vilket et skulle göra i min skalle också så...

Å det värsta är - förlåt Åsa att jag är ärlig här - att jag håller faktiskt med din pappas önskan om att få lämna jordelivet. Förstår precis vad han känner. Han tycker att livet är inte värt att leva längre. Han vill inte vara till belastning för varken din mamma eller dig. Visst känns det hemskt när han uttrycker en längtan att få dö. Men om sagt jag förstår honom. Han var ju aktiv och kunde göra massvis med saker, nä't som är omöjligt nu...

Skulle kunna skriva många rader till, men jag låter bli. Avslutar med "Fuck cancer". Å såklart ger jag dig massvis med styrkekramar, som du verkligen lär behöva just nu...

PS En sådan operation på en så gammal människa TAR HÅRT. Det gör det även på en yngre person. DS.

nalta norrland sa...

Om inlägget känns förvirrat så tänk på situationen, känslor och tankar som snurrar hej vilt... jag försöker sammanfatta för min egen skull, samla tankar ��

znogge sa...

När man har äldre nära och kära så blir det väldigt omtumlande och det tar på krafterna. En välgjord vårdplanering är verkligen A och O för din mamma eller du orkar inte bli hans vårdare. Ni ska vara hans anhöriga som ni varit tidigare. Ta en dag i taget och se vad vårdpersonalen tycker. Din pappas tankar är nog inte helt ovanliga...

Kram

Anonym sa...

Du har det verkligen tufft nu, känner så med dig ❤️ Lämnar en drös kramar /Therese som sitter på Arlanda och hoppas komma hem idag...

"LillaSyster" sa...

Skönt att han har kommit närmre hem. Det är ju så klart en jätteomställning för honom med påsen på magen - så jag kan förstå att han inte har landat i detta och kanske har han svårt att förlika sig med tanken att sköta detta. Så då är det bättre att säga att man vill dö. Men det är nog bara något han säger utan att mena det. Jag tycker det är bra att han får vara där i två dagar och de kollar av vad som han behöver hjälp med. Jag tror och hoppas att livsglädjen kommer tillbaka nu när han är närmre er och får sin vanliga mat igen. Ta hand om dig vännen! Kram

Ama de casa sa...

Fy vad jobbigt... Hoppas att din pappa får medicin mot den deppighet som han har drabbats av nu.
Men som sagt, det är ju väldigt skönt att han har fått komma hem till Åsele i alla fall, det underlättar ju för alla.
KRAM!

Ama de casa sa...

En äldre kompis till mig drabbades av tjocktarmscancer, opererades och fick stomipåse på magen. Den hade han tills tarmen läkt ihop ordentligt, sen togs den bort och nu lever han helt normalt igen. Det finns hopp!
Kram igen

Nilla sa...

Men vännen vad tungt du har det. Man vill verkligen inte behöva se sin pappa "krympa". Förhoppningsvis återkommer livslusten när han får tillbaka lite mer energi, han är ju alldeles nyss opererad. Kram

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy så tungt för er alla. Tänker så på dig fina du <3. Finner inga ord <3

ullie sa...

mm det är ju precis som min svärmor hon typ mer eller mindre tar livet utav sej :(
hoppas allt går bättre me din pappa <3