fredag, mars 23, 2018

Det går inte så bra







Igår eftermiddag vid 14.15 kom min far hem... då var det klart med Hemtjänsten och då blev han utskriven och hemskickad utan krusiduller, att vi - mamma i första hand för det är ju hon som får jour i 24 timmar dygnet och jag knappt hann med i svängarna är ju en bisak... huvudsaken pappa inte kostade kommunen mer pengar.

Pappa fick taxi från Sjukstugan/AVA eftersom han är så ostadig och rädd att ramla, 
han kan knappt gå utan rullator inomhus och att jag skulle få honom in och ur bilen gjorde honom orolig... även om han är en mycket, mycket liten karl numera så är det inte riktigt lätt att knöka in honom i bilen å om han skulle falla får jag knappast upp honom själv.

Nu kunde det varit Slutet Gott Allting Gott... Happy Endning 😏

Tyvärr... nej det har varit drygt 16 mycket jobbiga timmar för mina föräldrar.

Jag var hos mina föräldrar då pappa kom hem, jag hade hämtat ut medicin och lite annat från Apoteket och Sjukstugan, gjort det som föll på min lott nu då det blev tvärt bestämt "över en natt" att pappa skulle få komma hem. Jag försökte tänka ett steg längre och ordna det jag kunde.

Pappa kom hem å vi började packa upp... sedan blev det rent ut sagt Helvete.

Jag lämnade mina föräldrar och Hemtjänsten kom... jag kan inte göra mycket då det gäller det som rör stomi och den omvårdnaden.

Hemtjänsten var hos mina föräldrar i två timmar... yes, två timmar.

Mamma kände sig nöjd med deras insats, dem gjorde allt... de försökte få tag i läkare (som skulle ringa upp men vad jag vet har läkaren fortfarande icke hört av sig) dem försökte få skicka pappa tillbaka till AVA/Sjukstugan men nej det gick icke då han typ var färdigbehandlad och utskriven... för att pappa ska bli inlagd krävs en läkares utlåtande.

Sedan vid 20tiden kom Hemtjänsten an andra gång och blev kvar närmare en timme och så i natt har dem varit till pappa vid 1tiden, Hemtjänsten har verkligen ställt upp till 100% men för övrigt så funkar min fars hemgång mycket, mycket dåligt.

Nu när jag pratade med min mor vid 7 så var Hemtjänsten på väg,
varken pappa eller mamma har sovit något i natt, pappa har varit väldigt, väldigt orolig.

Detta kommer inte att funka... förhoppningsvis inser läkaren detta å pappa blir inlagd igen.

Galet. helt jäkla galet... och vad kan jag göra?


10 kommentarer:

Annie sa...

Nääee .. :/
Är detta Sverige 2018? .. Är ju inte klokt.
Hoppas han får mer hjälp och blir inlagd igen<3

Styrkekramar!

znogge sa...

Tjata, tjata och tjata! Men det är skrämmande att det ska vara så. Hoppas att det ska ordna sig för din pappa för det låter inte bra alls :-(

Kram

Nilla sa...

Men fy så jobbigt. Hoppas att han blir inlagd igen. Kram

Ami sa...

Bedrövligt att man skickar hem en sjuk person och tror att allt ska bli som vanligt :(
Hoppas verkligen ni får rätsida på det!
Kram

Ama de casa sa...

Men fy så gräsligt! Hur KAN dom skriva ut honom på det där viset när det inte funkar? Men som sagt - all heder till Hemtjänsten som verkligen försöker utefter dom dåliga förutsättningar som finns.
Hoppas din far får bli inlagd igen!
Stor KRAM!
PS: Jag nästan skäms över att just nu skriva om hur bra sjukvården i Spanien är. Det är verkligen som natt och dag!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy sjutton :(. Välfärdslandet Sverige :(...

Hur vi behandlar våra sjuka, helt vidrigt :(

Pia Widlund sa...

Vården är fruktansvärd, hoppas det ordnar sig!

BP sa...

Ditt inlägg står i så total kontrast till Amas och Anders erfarenheter på Quirón i Torrevieja. Det är helt enkelt otroligt att de kan skicka hem din pappa i det skicket. Jag menar om dina föräldrar var i 30-årsåldern skulle det vara illa nog, men det är ju gamla människor det handlar om.
Hoppas innerligt att läkaren hör av sig snarast och skickar tillbaka din pappa till sjukstugan. Man blir mållös helt enkelt.
Många styrkekramar!!!

Anonym sa...

Jävla sjukvård ibland, inget får kosta pengar. Så oansvarigt att skicka hem honom. Stackars dina föräldrar, stackars dig så oroliga ni måste varit.
De skulle skicka hem min mamma från sjukhuset också, men samma dag hon skulle hem så hamnade mamma i koma och vaknade aldrig upp mer (mamma var bara strax över 60år) �� Visar ju vilket skick min älskade mamma var i och hur de ville ha rummet på sjukhuset ledigt till andra.

Förstår din kamp, vi är ju så rädda om våra föräldrar. Dina systrar, kan de inte komma och hjälpa till? Det är ett oerhört tungt lass som du drar.

Karins ordöverflöd sa...

Finns det inte något som heter Vårdplanering?