fredag, februari 16, 2018

Missförstå mig rätt - fortsättning/förklaring eller En Dåres Försvarstal




Jag gör det jag gör för min far, mina föräldrar...
 eftersom pappa alltid funnits för mig, alltid ställt upp på mig
och alltid försökt hjälpa mig om det bara varit möjligt.

Under flera år så var det i princip bara min far jag verkligen litade på.

Jag resonerar så här, om jag gör vad jag kan nu medan min far lever...
om jag försöker hjälpa,
då behöver jag icke ha dåligt samvete
å tänka jag borde gjort på något annat vis den dag han är död.

Mina föräldrar gillade dansbandet Vikingarna,
det finns en sång som jag tyckte var verkligt otäck
 då när jag hörde den spelas hemma på mina föräldrars stereo...
en väldigt tankeväckande text enligt mitt sätt att tänka.

Här på jorden idag mens vi lever
Finns det dom som ger oss hårda ord
Men sedan när dörrskylten är nere
Så strör dom ofta liljor i vart hår
Här på jorden behövs våra blommor
Ett vänligt ord när man är svag och trött
Vill du inte ge mig blommor mens jag lever
Kom inte hit med dom när jag var dött
Kom till mig med dina blommor mens jag lever
Och låt mig för njuta av dem då
Vänta inte tills jag är död och borta
Med att då som först strö liljor i mitt hår

Det finns ännu en läskig sång som är ännu värre...


En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag
Hon har köpt kaffebröd och tårta
Som smyckats med små ljus
Och en likör av bästa slag

Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har
Så ringer det på hennes telefon
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl
Hennes allra yngsta son

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag

Hon tar fram fin servicen, den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
Men hon tänker att det gör nog ingenting
Vi blir så få på mitt årliga kalas
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon
Och hon glömmer allt och springer därifrån
Och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
När hon hör sin äldste son

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag

Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll
En trött gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
Vid sin blommiga gardin
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står
Den visar hur barn kan överge
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå
Då har ljusen brunnit ner


Eftersom jag absolut inte vill ångra då det är för sent, det jag icke gjorde, 
så vill jag försöka finnas här för min far nu när han behöver mig.

Jag å pappa pratade om det för en tid sedan,
gör man det man kan, då är det tillräckligt.

Min farmor sa typ något så här:
En mamma kan ta hand om 15 barn... men 15 barn kan inte ta hand om en mamma.

Det är kanske så, det är lättare för föräldrar att ta hand om sina barn, det är en självklarhet, medan det blir besvärligare för barn att ta hand om sina föräldrar.

8 kommentarer:

znogge sa...

Det känns gott att veta att man gjort vad man kunde. Min syster och jag fanns konstant till för vår mamma hennes sista tid i livet.

Kram och kämpa på!

Annie sa...

Jag tycker det är fint gjort att Du finns där så mycket :)
Jag tänker ungefär likadant, därför kändes det självklart att sticka ner till Sthlm förut när han var sämre.

Att försöka finnas där när de är i livet, annars ångrar man sig sen tror jag ..<3

Sv: Tack så mycket, bättre idag :)
Hade sån jobbig mensvärk i onsdags .. Nu är jag ledig 3 dar så det är skönt ;)

Kramar!

Annie sa...

sv: Glömde visst svara ;)
Han fick en skjorta :)

Och jag får min ikväll :) Han bjuder ut mig på min favvo Resturang i stan ;)

Kram :)

Nilla sa...

Jag tycker att du gör det jättebra som ställer upp och hjälper dina föräldrar när du inte mår bra själv men vad gör man inte för sina föräldrar <3 kram

Ama de casa sa...

Kloka ord och kloka tankar. Jag tycker du gör helt rätt!
Kram på dig!

Ami sa...

Visst känns det skönt att veta att man har gjort allt man kunnat! Och du ställer verkligen upp!
Många kramar till dig!

"LillaSyster" sa...

Hemska sånger!
Jag förstår dig precis. Det jag gjorde för min kusin och hennes familj under hennes sjukdomstid/livets slutskede, det var bara hjälp som kändes rätt - jag ville inte ångra något och tänka sedan varför gjorde jag inte si eller så. Hjälpen togs emot tacksamt och familjen fick lite mer tid tillsammans istället för att tänka på vissa vardagssysslor. Så följ ditt hjärta och din magkänsla! Kram

BP sa...

Tycker också att du gör helt rätt. Det var förresten ungefär jag försökte säga i min kommentar till föregående inlägg, men du uttryckte det betydligt bättre...