torsdag, februari 22, 2018

Akut


Vilken himla tur jag kände att jag faktiskt mådde bättre idag.

Igår kväll vid 20tiden då jag pratade med min mor i telefon så mådde min far mindre bra,
illamående och ont i magen... 

Idag då jag kom ner till dem så mådde min far fortfarande dåligt, han hade kräkts i princip hela natten och nu mådde han rätt skit... jag misstänkte ju det värsta, stopp i tarmen.

Jag tyckte pappa borde ta kontakt med Sjukstugan, men han var inte riktigt med på det.

Okey, vi avvaktar... jag drack kaffe å sedan ringde jag Tele2 och ändrade min fars telefonabonnemang, väldigt trevlig karl där på Tele2 och nu är det där mobila hemtelefonin avslutad och förhoppningsvis blir det nu ett fungerande abonnemang... just nu eller rättare sagt då vid 15.45 gick det att ringa ut men icke att ringa till mina föräldrar.  

Fungerar det icke att ringa ut i morgon så ska jag ringa Tele2 å fråga Va faan är det som händer?

Bildresultat för tele2 

Yes, ett problem delvis uppklarat... typ.

Då var det dax att ta itu med det andra och något viktigare problemet,
min fars mående och att jag ville han skulle bli undersökt för säkerhets skull.

Enligt läkaren i Lycksele så var det viktigt att komma in/kontakta sjukvården vid kräkning,
misstanke att det blivit stopp i tarmen,
eftersom operation typ var tvungen att ske inom 24 timmar.

Pappa var orolig att de skulle operera honom å att han skulle få "en påse på magen".

Pappa gick med på att åka in så jag körde honom till Sjukstugan och följde med honom in, jag förklarade och var rätt tydlig med att det faktiskt inte fanns några alternativ, min far behövde hjälp nu gärna med detsamma och att jag misstänkte stopp i tarmen.

Vi slapp vänta, inom typ fem minuter var pappa på undersökning och provtagning.
Bästa mottagningssköterskan tog väldigt bra hand om pappa.
Läkaren kom och efter kort undersökning så blev taxi för min far till Lycksele Sjukhus.

Anledningen till att jag skickade i väg min far själv är enkel,
jag kände att jag klarar inte av att köra bil i typ 10 mil medan min far kräks bredvid mig och mår skit, att köra själv och vara orolig är inte riktigt min grej då mitt mörkerseende och reaktionsförmågan blir påverkad. Dessutom var J ute på jobb å vi har ju Elin att ta hänsyn till.

 

Jag ringde Lycksele Sjukhus vid 20tiden och fick prata med en trevlig sköterska, det är faktiskt aningen lättsammare då sjukvårdspersonalen är trevlig och tillmötesgående
när det blir så här tvärt akut och oroligt.

Fick en första sammanfattning och vi bestämde att läkaren skulle ringa mig lite senare.

En AT-läkare med utlänks bakgrund ringde upp mig, lite svårt med språket...
men vi tog det sakta och försökte vara tydliga båda två,
joo men visst jag pratar svenska, men jag är ruskigt snabbpratande ibland,
min far blir kvar tillsvidare eller rättare sagt han kommer hem tidigast i morgon.

Det är troligtvis tumören som vuxit och det är trångt, dålig passage förbi tumören så därför blir det "tillfälligt stopp" och då blir det illamående, kräkning samt ond mage.

Nu skulle min far ligga kvar för observation i natt och i morgon tas besked om hur de ska gå vidare, just nu är det planerat en operation vecka 10, men det kan förändras.

I morgon så ska tydligen AT-läkaren överlägga med Kirurgläkare.

Eftersom jag står som "närmast sörjande" i min fars journal är det till mig dem ringer.
 

 

11 kommentarer:

BP sa...

OMG!!! Vet inte vad jag ska säga. Så det är bättre att säga ingenting utan bara ge dig en otroligt varm styrkekram. Å du som var inbillningsfrisk idag. Fy f*n för cancer...

PS. AT-läkare är OFTA betydligt mera ambitiösa, observanta och skärpta än ST-läkare som många gånger går på rutin. Det är min erfarenhet iaf. Hoppas på det bästa och ge dig styrka!!! DS.

Ullie webersköld sa...

åhh gumman <3 kramar om . att vi aldrig kan ha det lungt ??
ja tror tyvärr oxå den växt o det blir stopp pga det =( hoppas allt blir på bästa sätt o hur ni vill

ja du gumman ja tror ja inte orkar mera snart . va hos psykologen idag ska gå dit oftare det kommer behövas
skickar massa styrkekramar att orka du oxå vännen så hörs vi då kram kram

Anonym sa...

Du har ingen aning om, hur mycket jag beundrar dej
och din inre styrka. Så mycket s-t att handskas med
och ändå står du stark. Sänder de bästa vibrationer
jag kan från andra sidan Atlanten.

Kram fr Ruth i Virginig

znogge sa...

Vilken tur att agerade så rådigt! Bra jobbat och vilken trygghet för dina föräldrar att de har dig.

Kram och ha det så bra som det går!

"LillaSyster" sa...

Bra att du stod på dig och fick iväg honom =)
Visst det är inte kul att ha en påse på magen, men bättre det och ha livet i behåll. Klokt val att skicka honom själv - att sitta och köra och någon mår så dåligt bredvid det är inte lätt. Jag är förundrad över att de inte tog en ambulans... men det finns kanske inga på nära håll. Hoppas att det reder ut sig med telefonen också - det underlättar ju om du kan ringa din mor och även att din far kan ringa hem. Ja, jag håller med dig det har varit dåligt med inlägg senaste tiden..... too much! Och inget att blogga om. Önskar dig en fin fredag=) Kram Ps jag letade upp den där texten du har på sista bilden, skrev ut den, ramade in och hängde upp i köket!

Ama de casa sa...

Men oj... Det är ingen måtta med allt som händer där hos dig. Jag kan bara instämma med Ruth - beundrar verkligen din styrka och hur du hanterar allt det här som ramlar över dig.
Stooor KRAM!

Ami sa...

Verkligen en trygghet för dina föräldrar att de har dig. Men förstår så att det är en väldigt jobbig sits för dig!
Många kramar!

Annie sa...

Så tufft .. Skickar massa styrkekramar<3
Verkligen fint att Du gör så mycket för dina föräldrar och din pappa .. :)

Fuck Cancer.

Kramar!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Fy så ni får gå igenom :(. Stor kram!

nalta norrland sa...

❤️

Nilla sa...

Stackars pappa och stackars dig ❤ Vilken tur att dina föräldrar har dig. Kram