fredag 19 maj 2017

promenader och värk



Med hjälp av envishet kommer man långt 😉
eller i alla fall till Hjo,
fast det gör jag ju inte... inte på riktigt,
men om jag nu gick Vättern-rundan "på riktigt" ja då var jag ju snart i Hjo.


Måndag 15 maj









Tisdag 16 maj

 Det blev två promenader under tisdagen,
först en Bullen promenad.




 Sedan gick jag en promenad med Frost,





Jag tänkte att det är bäst jag går nu... vem vet hur vädret är en annan dag?

Tyvärr är det inte helt okey... jag har problem med värk och onda fötter,
jag vet att jag har skrivit det tidigare, men det är ju fortfarande aktuellt,
jag har värk i fötter och ben, det värker så att säga oavbrutet,
så länge jag har skor på mig funkar det någotsånär... 
men efter det jag suttit still nån längre stund så kan jag knappt gå utan stöd.

Jag vet faktiskt inte om jag skulle ha mindre ont om jag satt stilla,
det är ju så att jag får ju värk i rygg och höfter om jag är för oaktiv,
lite som att välja mellan pest eller kolera,
typ vilket ont är lättast att leva med.

Vissa dagar är jag mer beroende av mina värktabletter,
jag pendlar mellan en och tre, fyra Citodon om dan,
dessutom samma lika mängd Alvedon,  
yes jag vet... ingen behöver berätta det för mig,
det är inte bra med dessa värktabletter och jag borde försöka undvika ta dem,
men valet står mellan att orka leva och vilja vara död,
jag har för ont, för mycket värk för att klara mig utan.

Då jag ska köra bil längre sträckor,
typ som då jag skjutsade min far till Sjukhuset förra veckan,
då tar jag inga värktabletter,
jag vill inte köra bil "drogad",
men yes... jag kör ju ibland här häromkring trots jag tagit en värktablett,
nöden har ingen lag, måste jag så ja då måste jag.

Vanligtvis tar jag Citodon + Alvedon vid 7.15 
och sedan återvänder jag till sängen då J skjutsar Elin till skolan,
sedan tar jag nästa omgång vid 17tiden 
ifall jag inte har planerat att jag ska ut å köra bil,
så joo jag försöker tänka efter före.


Blogg100 logotype 
Det här är inlägg nr 80 till Blogg 100

 

4 kommentarer:

znogge sa...

Att leva med värk är väldigt jobbigt och för att tillvaron ska fungera behöver man ta till smärtlindring. Men det är naturligtvis en balansgång beroende på vad man ska göra.

Kram och ha en bra dag!

Ama de casa sa...

Åh vad jag tycker synd om dig med din ständiga värk. Tänkte faktiskt på dig då jag efter två dagar med mycket promenerande - bland annat upp i borgen - kom hem till garaget och skulle öppna dörren. Tokstel och träningsvärk de luxe. Men sånt går ju över fort... Men att ha det hela tiden - så plågsamt!
Kram

Ami sa...

Så synd att du ska behöva ha värk hela tiden :( Verkligen inte roligt!
Men du är duktig som kämpar på med dina promenader!
Kram

Nilla sa...

Jo du, envis är du allt både på gott och ont ;-) kram