fredag 25 november 2016

Bullen, problem & ångest


Bullen, The Hot Dog,



 alla bilder från december 2011

Sedan Bullen i augusti förra året blev sjuk så jaa livet har förändrats,
han får ju numera medicin två gånger om dagen... kortison.
Han har flest bra dagar, men även dagar/dygn som är mindre okey.
Det är inte helt lätt... varken för honom eller mig/oss.
Igår kväll pratade J om att jag måste fundera... pest eller kolera.
Kan väl säga att jag haft ångest, många tankar, sovit dåligt.

När Bullen mår okey, jaa då är det ju inga problem,
men när det kommer dessa skov... jaa då är det inte kul.

Av någon anledning har Bullen nämligen börjat pinka inne,
han som var rumsren redan som 13 veckors valp när han kom till oss,
nu är han inte längre "torr", det går icke att lämna honom inne "för länge",
dessutom "säger han inte till", utan kan pinka inne under natten,
eftersom han är pojkhund och helst pinkar upp mot "saker",
han lyfter ju på benet då han pinkar så blir möbler/inredning förstörda.

Sedan har han något "snopp-problem", kan vara nått hormonellt,
vet faktiskt inte vad det är och får som ingen klarhet från Veterinär,
troligtvis eftersom de icke vet... svaret på min fråga blir Kastrering,
men samtidigt vet de icke om det blir bättre. 

 Det händer inte väldigt ofta... men då det händer, ja då blir det ju blött.
Det har inträffat en fem, sex gånger de senaste tre månaderna.

"Snopp-problemet" kommer å går... som typ igår kväll,
plötsligt blir det blött i soffan (av skinn) som Bullen ligger på,
nu snackar vi alltså om en pöl...
När Bullen kliver upp - ja det är ju då jag upptäcker det,
så droppar och rinner det från Bullens snopp som "sticker fram",
Bullen själv är mycket besvärad.

Eftersom Bullen nu läcker å han vanligtvis ligger i sängen så blev han utestängd.

Det fungerar dåligt att ha honom i sängen eller inomhus då han läcker, 
blöter ner å dessutom är väldigt orolig,
han mår ju inte riktigt så bra då detta inträffar.

Pris för kastrering mellan 1500 - 3500 kr,
beroende på vilken sorts kastrering man väljer,
det finns kemisk och kirurgisk.

Eftersom Bullen är en vek hund så finns risken att vid kastrering då det manliga "tuffa" hormonet försvinner så kan han bli ängslig,
han kan bli än mer osäker och det kan påverka hans beteende på negativt vis,
om Bullen nu skulle påverkas på så vis att han blir opålitlig,
lömsk så blir ju det ännu ett problem.

Dessa saker liksom hans svajjiga humör gör ju att tankarna vandrar,
vad är bäst för Bullen och självklart för oss övriga i flocken,
eftersom han ibland är sur å tvär, snarstucken... 
nu får han inte vara inomhus då Elin har kompisar här hemma,
inte för att jag tror att han biter någon, men jag vet icke,
jag har inte tänkt riskera att han råkar "slänga käft" å skrämma,
göra någon av Elins kompisar illa,
vissa gånger markerar Bullen även mot Elin, 
han visar henne vem som bestämmer, eller han försöker i alla fall,
jaa det händer ju att han gör sina försök även mot mig & J.

Jag vill helst blunda å inte tänka.

Det har ju varit så mycket tråkigheter senaste 16 månaderna.

Att ta ett beslut att ta bort Bullen är inte enkelt.
Det är som min mor sa, beslutat hade varit lättare då han var så jättesjuk.

 Det är ju min Bullen,
min vovve.
En familjemedlem.

Men just nu i detta ögonblick så gör jag/vi ingenting utan avvaktar.


15 kommentarer:

Lapplandsjäntan sa...

Har inga tröstande ord att komma med. Sitter bara och grinar. Klart det är lättare att blunda, vad vore kungariket utan lillebror Bull-Kungen liksom? Sänder en stor kram sålänge i alla fall ❤

Anonym sa...

Nu vill jag inte skrämma dig, men vår hund gjorde likadant OCH bajsade inne.... Han var inte alls sig lik ( o då gick han sedan nästan 1,5 år på medicin för artros.) Vi tog honom till veterinär:prover o röntgen: cancer i magen/tarm : då kan det bli så där med avföring. Första gången under alla dessa år vi haft hund som vi akut fick ta bort honom hos vetr. Annars har man ju kunnat avvakta och vetat att hunden börjar bli gammal och man kan liksom "vänja" sig vid tanken.... Jag förstår din vånda: det värsta med att vara djurägare är när man måste ta det svåra besluten.... men man vill ju inte att de ska ha ont./ Madde

Anonym sa...

PS: han var 7 år gammal.DS /M

Ama de casa sa...

Men fy. Hur många jobbiga grejer ska du behöva ha egentligen? Jag avundas dig verkligen inte den situationen med det beslutet...
Stor KRAM!

BP sa...

Just nu har du ju bara jobbiga grejer runt dig, vilket ju inte hjälper ditt tillstånd heller, varken fysiskt eller psykiskt.
Kan inte ge dig några rekommendationer angående Bullen, men jag tänker som så: Lider Bullen och ni är det bara att bita i det sura äpplet och avliva honom, även om det gör ont. Dessutom är det ju också en hygienfråga, speciellt om hans tillstånd gradvis försämras.

Förstår att du skjuter upp såväl ett läkarbesök av dig själv och ett besök hos en veterinär... Avundas dig verkligen inte. Kram!

Ami sa...

Så synd om Bullen! Och så jobbigt för er andra!
Jag förstår din oro. Och det är absolut inte lätt att fatta ett sånt beslut! Men du måste nog prata ut ordentligt med en veterinär och få lite råd om hur ni ska gå vidare....Inte alls säkert det behöver betyda det värsta!
Stor kram!

Ida sa...

Usch vad jobbigt :(

Veiken sa...

Min dotters hund gjorde i stort sett likadant och en dag gjorde han ur fall mot husse och lillmatte. Då var beslutet inte svårt. Det var så sorgligt, men nödvändigt!
Jag skickar dig en stor varm kram. Så svårt.......

TantGlad sa...

Visst är det er bullen och inte vill man låta dem somna in inte. Vet hur man mår när det gäller djur, och bullen ser ju så fin ut. Hoppas det blir bättre. Fina bullen.

EN STOR KRAM!

Miranda Frings sa...

Tråkigt att Bullen inte mår bra. Det är samma med Thai, han går också på massa mediciner:-/ man undrar vad allt beror på? Förmänskligar vi hundlivet? Ha en fin första advent :-*

znogge sa...

Verkligen ett dilemma! En hund dom behandlas med kortison kissar mer men det kan också vara reaktion på annat. Understimulans, protest, hormoner, tikar i närheten, ny hanhund, urinvägsinfektion, prostata etc. Jag hade direkt valt att kastrera, Läste någonstans att 2/3 blir hjälpta plus att hunden oftast blir stabilare i humöret. En vek hund som gör utfall är oftast osäker och behöver en tydlig flockledare.

Samtidigt så kan kastrering ge urinläckage. Vår Miss E läcker vilket beror på en försvagad muskulatur vilket det finns medicin mot för såväl hanar som tikar. Fungerar perfekt för hennes del. Just när en hund läcker när den ligger kan det bero svaga muskler. Ska ni kastrera hade jag testat medicinsk kastrering först för att se hur det fungerar.

Hoppas det löser sig.

Kram

deninrekampen sa...

Det gick bra :D Var lite matrester som fastnat bara :D Och eftersom det var en hörntand så kan det smärta längre fram med, så dem spolade och så fick jag en ny tamponad eller vad det kallas så det är täckt :D

Hur har du det?

Hoppas du får en härlig helg! Kram

ullie sa...

åhh tråkigt

på katter säger de ju att de inte är nöjda me nåt
Signe har ju hållt på m nåt nu e tid
men peppar inteså mycket på sista hoppas hans "dumheer" försvinner men orolig blir man o de säger man är för Vek i fall man tar bort djur bara för sånt men om han inte är snäll blir man ju orolig me

Tack gumman för röser ja vet inte snart nu går hon om o ja tacklar av =( trött på att va så nära o falla på målinjen jämt liksom
kram min fina vän

Nilla sa...

Förstår din ångest. Sådana beslut vill man ju inte behöva hantera och jag håller med din mor. Kram

"LillaSyster" sa...

Det är ett stort och svårt beslut att ta. Jag har suttit där med ett sjukt djur och tagit beslutet. Det fanns en chans att katten skulle kunna leva ett "normalt" liv, men då endast som inne katt och med specialfoder. Hur hemskt det än är att ta det där beslutet, så får man inte vara egoistisk - det är min filosofi i alla fall. För djurets bästa och för att det ska kunna leva som det är vant vid. Det hade aldrig gått att ha henne till innekatt hon som älskade att vara ute. Det var många tårar som trillade då jag sa att vi slutar här och nu för jag älskar henne för mycket för att plåga henne mer med tester, operationer osv. Jag respekterar absolut ditt beslut att vänta och se. Det är din hund och du måste följa ditt hjärta. Kram