lördag, juni 18, 2016

Akututryckning och timmar på Sjukstugan



Igår morse ringde jag mina föräldrar vid 8tiden för att höra hur pappa mådde,
jag skulle ju på Skolavslutning, Elin slutade 3an och jag ville veta att allt var okey,
nu var det inte så... pappa hade problem med andningen, var orolig,
men mamma ansåg att jag skulle prioritera Elin, att pappa skulle klara sig,

Då festligheterna på Hembygdsområdet var över och vi kom till klassrummet ringde jag min mor och frågade om allt var lugnt eller om jag skulle komma,
då mådde pappa sämre, mamma var orolig och jag lämnade Elin & J att avsluta på skolan själva å körde pappa till Sjukstugan, jag ansåg att nu var pappa viktigast,

Vi kom till Sjukstugan strax efter 12 och pappa blev undersökt,
pappa syresatte sig okey, sämre än tidigare,
vi fick träffa läkare, en bra läkare, tyvärr typ en "stafettläkare", 
så honom lär vi ju inte träffa fler gånger...
pappa fick inhalera, prover togs och läkaren återvände, pappa fick inhalera ännu en gång,
så efter lite fundering och prat fick pappa ett nytt recept, en ny medicin,
vid halv 3 skjutsade jag hem pappa, 
var sedan på Apoteket å hämtade ut den nya inhalatorn,
tillbaka till pappa å visade honom hur han skulle inhalera,
så Yes typ efter tre timmar var min akututryckning över och pappa mådde bättre,

Jag sa till min mor att om pappa blev dålig under kvällen/natten så var hon tvungen att tillkalla hjälp via Trygghetslarmet, hon fick gärna ringa mig oxå...
om hon nu inte ville ta beslutet själv,
men eftersom närmaste akutjour nu finns 7 mil bort vill jag icke skjutsa pappa,
jag vill inte ha det ansvaret, vara ensam med pappa om något händer,

Idag lördag mådde pappa okey, han var trött och var lite disträ,
men han å jag var till bankomaten då han ville ha ett kontoutdrag, 
medan mamma å Elin var på ICA å handlade,
han kan inte riktigt fixa bankomaten själv, men då vi hjälps åt fungerar det finfint,

Pappa är fortfarande virrig och hjärnan fungerar icke felfritt,
men jämfört med hur han var innan han fick komma hem, 
är han ju väldans mycket bättre både fysiskt å psykiskt, han är mycket piggare,
det är ju det här med att han inte kan sova å att andningen bråkar,

Det är nu bestämt att det ska ske en elkonvertering, 
detta för att försöka få bort hjärtflimret,
jag vet inte riktigt när... men tydligen relativt snabbt,


Jag fick frågan om ifall vi skulle åka ut med husvagn nu då Elin fått sommarlov,
men tyvärr går det ju inte...
jag har jour dygnet runt... 
mina föräldrar fixar inte att jag icke är tillgänglig,
jag har inte ens tänkt tanken, jag vet ju att jag måste vara ständig beredskap,

Jag måste ju följa min far då han ska på undersökning,
både till Sjukstugan och Sjukhuset,
mamma varken vill eller kan... hon klarar inte av detta,
dessutom så behöver ju pappa skjuts å mamma kör inte bil,


Idag lördag har jag varit vansinnigt trött,
en värkande å ond kropp,
huvudvärk å känt mig fruktansvärt välanvänd,

Nu så säger jag go' natt å sov så gott, kram

6 kommentarer:

BP sa...

Du påminner mig om min favo kollega Y som har en 83-årig pappa med typ 1 diabetes. Hon och hennes syrra har jourtjänst dygnet runt. De kan inte heller ha semester och vakar ständigt över honom.

Kan bara ge dig en styrkekram igen. Personligen skulle jag aldrig klara en sådan situation i längden. Japp, jag medger det.

ullie sa...

åhh men ksa det aldrig ta slut stackare .. usch nu får han bli bättre
skickar styrkekramar för dej min fina att orka <3 kramar

Ama de casa sa...

Men vad jobbigt du har det nu... Skönt dock att din pappa är bättre än tidigare trots allt.
Kram

znogge sa...

Så skönt att medicinen hade effekt och att din pappa mår lite bättre. Jag förstår precis hur du har det och vet hur jobbigt det är. Men man har inget val utan man får försöka att finnas till och göra vad man kan. Men nog tar det på krafterna både fysiskt och psykiskt. Man kopplar liksom aldrig av helt...

Kram

"LillaSyster" sa...

Jag hoppas verkligen att du haft en lugn natt, för det behöver du. Det tar på krafterna att ständigt vara i beredskap. Jag önskar dig en bra söndag =) Kram

Ami sa...

Skönt att din pappa mår bättre!
Men jag förstår din situation, man kan inte åka iväg och bara släppa taget.
Var rädd om dig!
Kram