tisdag 23 juni 2015

The dog


Kanske någon av Er funderar på hur det går för Frost, bilåkning och hans skällande?
Som alla förstår så överlevde Frost Midsommar... J verkställde inte sitt hot.

 
 
 
bilder från igår måndag då jag å Frost var ute å åkte,

Adaptil gör ju inte att Frost tycker att det är så mycket roligare att åka bil,
däremot blir Frost lugnare... vilket jag tycker syns mest inomhus.

Frost var ju med när jag förra veckan skjutsade min mor till sjukhuset,
det blev drygt fyra timmar i bilen,
det är ungefär 18 - 20 mil tur å retur Åsele - Lycksele.

Frost var mest tyst å lugn under resan till Lycksele,
störst skillnad nu med Adaptil tycker jag är att Frost nu faktiskt lägger sig ner,
tidigare... då vi varit till Vilhelmina (2 x 7 mil) har Frost i princip stått upp under hela åkturen.

Jag och mamma kunde prata med varandra,
vi hörde varandra utan besvär och höll normal samtalston.

Nu är ju problemet egentligen inte Frost utan J.

Om man säger som så... Vem äger problemet så är det J som står som ägare.

Sedan J körde bil med Frost å fick psykbryt å hotade med avlivning till midsommar har J icke varken kört eller åkt bil med Frost, när vi pratade om detta så säger ju jag att det är J som måste acceptera att Frost är rädd, orolig å ogillar bilåkning, 
det är trots allt J som är människa och har ett förstånd, förmåga att tänka.

Om J nu vägrar ge Frost en chans... J måste ju ta en tur med bilen ihop med Frost och känna om han klarar av bilkörning trots Frost är orolig... för även om Frost är tyst större delen av åkturen så protesterar och klagar han ibland.

Jag stänger av eller accepterar situationen och det har ju blivit bättre,
igår var Frost orolig de första fyra minuterna å sedan blev han lugnare,
detta lär vara något jag/vi måste arbeta med ett längre tag,
på sikt kanske Frost tycker det är okey att åka bil.

Det viktigaste i all hundhållning är att vara konsekvent,
att förstå vem som är människa och vem som är ett djur... att en hund är en primitiv varelse,
att en hund inte begriper att om människan vrålar tyst så innebär det att hunden ska vara tyst utan tvärtom... husse "skäller" bäst jag hänger på...

Precis som med oss människor så är det med hundar (djur) blir vi rädda, osäkra så blir vi handlingsförlamade, vi uppför oss märkligt och ofta helt utan varken förstånd, planering eller direkt genomtänkt, vi bara ger oss hän.

Nåväl... fortsättning följer.

I morgon ska jag till Vilhelmina och Osteopaten och precis som tidigare tar jag Frost med mig.

Jag finner det nödvändigt att låta honom åka bil så mycket som möjligt,
det bästa vore om även J ville dra sitt strå till stacken...
men tänker han vänta med att köra bil ihop med Frost tills den dag Frost är tyst, 
lär det icke bli någon husvagnsåkning i sommar.


6 kommentarer:

znogge sa...

Skönt att det blir framsteg även om det inte går så snabbt men man får fokusera på det positiva och inte det som blir fel.

Kram

Life of Johanna sa...

Skönt det går bätttre i alla fall. och ja vi människor smittar av oss på hundar (och djur i allmänhet) så är man lugn själv blir hunden lugn :)

Ja här kan knappst vara brandrisk efter helgens ösregn :)

Haha förstår du tycker jag inte är speciellt schysst som inte berättar för dig haha

Freja sa...

Jag är helt på din sida i den här frågan och applåderar dina framgångar!

Ami sa...

Skönt att det går framåt! Låt det ta den tid det tar. Det går inte att stressa fram ett snabbare resultat :)
Kram

Fyrtiotaggare sa...

Vad bra att han blir lite lugnare. Hoppas på än större förändring så att du slipper oroa dig över hans framtid. Kram

Nilla sa...

Jag håller på dig och Frost :-) Kram